Sida 379
6. Fönsterrutan
Kaptenen.
379
eller testamente. Det enda han beklagade sig öfver var, att han ej finge ligga i den likkista, han i trettio ars tid haft i sitt hus, emedan han kort förut nödgats pantsätta den hos en snickare pa söder. Några dagar derefter afled han och begrofs i Johannis kyrkogård, ledsagad dit af några sina närmaste anhöriga och många vänner, hvilka äfven bekostade begrafningen, säkerligen det enda kalas de gifvit honom i ersättning för de många, med hvilka de i hans hus hållit till godo. Den gula katten, som ingen numera synnerligt intresserade sig för och som icke heller sjelf syntes intressera sig för någon, smög några månader omkring knutarne af samma hus och försvann slutligen, utan att någon visste hvart han tagit vägen. Papegojan köptes af en läs.irfru på Ladugårdslandet, hvilken åtog sig hennes omvändelse. Den gudliga frun sjöng sina psalmer, morgon, middag och qväll, men papegojan kunde omöjligt glömma sin gamla gudlösa visa: »vinner tappar, vinner tappar I» Men var då denna visa så gudlös? Gifve Gud, att den kunde ljuda i hvarje spelares öra!
Men vi återvända till det praktfulla spelhuset.
»Herr assessorn spelar inte,» säger värden till Levander, hvilken sitter ensam vid ett mindre bord i ett litet kabinett, betraktande några fransyska gravyrer.
»Jag bereder mig på hufvudträffningen,» svarar denne; »jag deltager, inte gerna i de der obetydliga förtruppsstriderna. »
»Jag förmodar att den der summan, som herr assessorn på ett så underbart sätt återfått, kommer att spela en hufvud-roll i mitt farao.»
»Jag kan inte neka till, att jag fäster stora förhoppningar vid dessa penningar... akta sin bank, herr sekterl»
Värden småler och aflägsnar sig för att emottaga de nya gäster som nu inträda och beklaga sig öfver, att de nödgats tillbringa några besvärliga timmar i familjelifvets sköte, men nu glädja sig öfver att f.1 taga sin skada igen.
Den efterlängtade stunden är snart inne, ty tiden flyger förbi spelborden med fördubblad fart, liksom blygdes den för att länge dröja på denna tummelplats för den vildaste bland passioner.
Faraobordet är uppslaget. Öfverst vid detsamma sitter värden, med det guldfylda schatullet vid sin sida. Nära invid hans händer, som sköta korten och rulla lyckans hjul,
Källa: Project Runeberg ·
