Sida 385
6. Fönsterrutan
-kaptenen.
885
den ena bankosedeln efter den andra och uppradar hög pä hög af dukater.
1 »Gubben har allt rätt,» säger naturbarnet för sig sjelft med förtjusta blickar på penningarne; »det har nog sin välsignelse med sig att lefva som hederlig karl... vackra summorl... Och så lätt åtkomna se'n, utan minsta risk och utan att behöfva frukta det arbogaöl, som kopparmatte bryggeri... Det är allt roligt att vara bland gentilt folk, och inte är det konstigt alls... När man ser de der grànna herrarne svansa sig ute på gatorna, skulle man tro att de äro fan så styfva... har ingen fara... de tala bara om väder och vind, om konkurser och damerna vid baletten ... vänta bara... får jag vara med litet, så ska jag nog hitta fatt de der smalbenta sprätthökarne, som jag skulle kunna bryta af bara med tummen och lillfingret... Men jag undrar just hvad den der hedersgubben ska säga när han får veta, att jag begifvit mig till Stockholm igen ?... Men hur ska
jag väl kunna trifvas på landet hela min tid?___Och så är
det väl billigt, att jag inte helt och hållet ligger honom till last... jag är ju inte ett barn heller ... något måste jag förtjena sjelf... och när jag förtjenar på ett ärligt sätt, så bör väl inte gubben bli ond för det... Bara man inte känner igen mig ... den der fördömda assessorn glodde på mig så .. . kanske är det ändå rådligast, att...»
Ett starkt bultande på porten ifrån gatan afbryter kaptenens sjelf betraktelser, och han spritter upp från stolen. Slagen på porten tilltaga i styrka, kaptenen skyndar till fönstret, hvilket han öppnar. Han hör ifrån djupet af d£n smala brinken ett oredigt sorl af röster och ser, vid skenet af en lykta dernere, flere karlar, som stå utanför porten till det hus han bebor.
»Har den satan igenkänt och förrådt mig?» mumlar han för sig sjelf, i det han rusar tillbaka till bordet, skrapar sedlarne och guldet ner i fickorna på morgonrocken, fattar en grof knölpåk, som står invid sängen, släcker derefter ljuset och skyndar ut i förstugan, der han stannar, öfvervägande hvad beslut han bör taga.
Nu förnimmer han det knarrande ljudet af porten som öppnas, och han hör fotsteg i de nedersta trapporna. Han tycker sig äfven höra en pockande röst fråga, hvar kapten Strabeck bor.
Vålnaden.
85
Källa: Project Runeberg ·
