Sida 397
6. Fönsterrutan
kaptkmbn.
397
sig i mörkret med armar, starka som björnens ramar. De öfriga personerna i rummet, jagade derutur af elden, störta nu efter ut i förstugan, vrålande af blessyrer och hämdkänsla samt kasta sig öfver den redan under hvinande hugg och slag dignande röfvaren, hvilken slutligen, öfvermannad och bunden till händer och fötter, af polisbetjenter och soldater släpas utför de mänga trapporna.
»Det har man för det man vill lefva som hederlig käril» suckar den besegrade, under det han bortföres.
Nu först tänker man pä att elden -är lös i huset och skyndar att hämma dess vidare framfart, hvilket, efter mänga ansträngningar, ändtligen lyckas.
Sä slutade den beryktade kapten Strabeck sin korta, men äfventyrliga bana. Inom loppet af knappa två timmar hade han gjort hvad kanske ingen dödlig före eller efter honom åstadkommit. Han hade spelat med grefvar och baroner och vunnit pengar af dem på det noblaste af alla spel, nämligen faraospelet. Han hade derefter med tusen riksdaler på fickan, klädd i morgonrock, spatserat en half timme på taket af ett fyravåningshus i den strängaste vinternatt. Vidare hade han, ehuru obekant, klifvit in genom ett fönster i vindsvåningen och med sin närvaro hedrat en polisgevaldigers julkalas, druckit kusinskål med värdinnan samt slutligen brännt upp sin vinst, satt eld på ett hus och ensam slagits mot en hel skara polisbetjenter och stadsvakter. Också emottogs den tappre med höga jubelrop af rådstugu-häktets talrika invånare, hvilka sörjt honom som en död, men nu gladde sig åt hans uppståndelse.
Källa: Project Runeberg ·
