Sida 439
6. Fönsterrutan
DI8CIPELN.
439
måste underteckna. Hela dokumentet är en löjlighet ifrän början till slut; men det gör min förening med din syster möjlig, utan att blottställa min ekonomiska välfärd, ty som jag nu lagt in om afsked frän mina bäda tjenster vid hofvet och regementet för att lefva i ro pà en af mig nyss köpt landtegendom, sà är det af desto större vigt för mig att stå i godt förhållande till min familj och till den ändan gå deras önskningar till mötes, hur besatta dessa än äro. Som det är min vana att aldrig fordra af en annan något medgifvande utan att derför visa min tacksamhet, så har jag gifvit min intime vän v. Döhlen det uppdrag att genast lemna dig ett tusen riksdaler banko. Denna gåfva bör icke kunna såra din stolthet, när den kommer frän din systers trolofvade och snart med Guds hjelp blifvande make.» — —
Derefter följde ytterligare många vackra och förbindliga talesätt, som slutade med underskriften: »Din tillgifne svåger och vän, Rudolf Svärdfält.»
Stenfjäll hade svårt för att begripa allt detta och visste icke hvad han skulle tänka om saken.
»Det synes af baronens bref,» sade han, »att herr kammarjunkaren har i sin ego en skrifvelse, undertecknad af mina anhöriga.»
»Ja, så är det,» svarade v. Döhlen, framräckande ett papper åt kandidaten, hvilken ögnade derpå och fann det vara en i laglig form affattad samt behörigen bevittnad handling, hvarigenom hans mor och äldste broder icke allenast afsagt sig alla anspråk pà arf efter Sofi, utan äfven tillerkänt henne rättigheten att bekomma all den egendom, som genom någon oförutsedd händelse, af hvad slag den vara måtte, kunde tillfalla den Stenfjällska familjen.
»Jag har äfven i min ego en summa penningar,» yttrade kammarjunkaren, efter det Stenfjäll genomläst dokumentet, »hvilken jag, på anmodan af baron Svärdfält, skulle öfverlemna till herr kandidaten.»
»Jag finner äfven det af brefvet... jag kan inte dölja min öfverraskning ... min förlägenhet.»
»Jag inser väl det, men jag kan bedyra, att Svärdfàlts öfverraskning och förlägenhet icke voro mindre, när han fick kännedom af detta uttryckliga förbehåll från hans slägts sida.»
»Men hvartill tjenar allt detta?... Alla som känna min stackars familj veta ju, att vi äro fattiga och att vi icke hafva den minsta utsigt till något arf.»
Källa: Project Runeberg ·
