Sida 441
6. Fönsterrutan
discipki.ht.
441
»Herrarne blifva ju svägrar... jag tycker för resten det inte vara mer än en skyldighet att den ene slägtingen hjelper den andre, sä vidt möjligt är, och efter hvad jag hört, sä hafva herr kandidatens fru mor och herrar bröder icke dragit i betänkande att mottaga flere bevis af sin blifvande frändes välvilja och godhet.. . Förmodligen har han hört af dem, att kandidaten kunde behöfva någon hjelp i och för sina studier.»
»Det är sannt och, uppriktigt att tala, så skulle denna summa i detta ögonblick för mig hafva mångdubbladt värde; men att mottaga den som gåfva, dertill kan jag icke förmå mig.»
»Vill herrn gifva en skriftlig förbindelse på pengarne, så är ju det en affär herrarne emellan.»
»Jag behöfde då ej så mycket, och efter pengarne nu fallit på mig snart sagdt från himmelen och nöden icke har någon lag, så skulle jag med största glädje emottaga trehundra riksdaler, emot revers, det förstås.»
»Som herr kandidaten behagar. .. det der kunna vi ju rangera, när vi träffas i middag klockan ett.»
»Jag tyckte herr kammarjunkaren sade, att penningarne genast vore till hands,» yttrade Stenfjäll vid tanken uteslutande på den dom, han nyss hört ifrån procentarens läppar.
»Visserligen; men jag måste tänka efter, huruvida jag kan hafva rättighet att utlemna något af summan, innan jag fått herr kandidatens underskrift på det ifrågavarande dokumentet, ty hvarken jag eller baron Svärdfält förutsågo några modifikationer i den vägen.»
»Men det är ju högst besynnerligt...»
»Nog begriper jag, att alla de der petitesserna, som de med skäl kunna kallas, måste förefalla herr kandidaten, som är en lärd man, något besynnerliga; men för en affärsman är icke en gång ett runstycke en petitess .. . Men jag tror visst, att det inte kan vara baron Svärdfält emot att i hvad fall som helst vara herr kandidaten till nytta. . . baron Svärdfält är en besynnerlig menniska, men han är en af de hederligaste och mest välgörande jag känner.»
»Hvar träffar jag herr kammarjunkaren?»
»Jag bor på gästgifvaregården och är hemma klockan ett,» svarade v. Döhlen, återtog dokumentet och gick.
Så många oväntade händelser på en enda morgonstund förbryllade alldeles vår kandidats hjerna. Discipelns olycka, herr Rölin med sitt bysättningsutslag, den blifvande
Källa: Project Runeberg ·
