Sida 442
6. Fönsterrutan
148
discipei.n.
svågern med sina tusen riksdaler, det underliga, af hans mor och bror undertecknade dokumentet — allt detta bestormade på en gång dén unge lärdes hufvud, och han kastade sig baklänges pà sängen för att bilda sig ett klart begrepp, som kunde lysa honom igenom den mörka labyrint, hvaruti han så med ens blifvit kastad.
Då hördes skrik och stoj i trappan, och strax derpå fyldes kandidatens rum af en flock glada och lefnadslustiga studenter, bland hvilka voro frukostvärden Stenberg och den rolige Moje.
»Vi komma för att hemta dig direkte till Tidlunds källare,» ropade Moje.
»Nej, jag vill inte äta frukost i dag!» förklarade Stenfjäll; »jag har helt annat att tänka pä... låt mig vara i fred!»
»Du fär pengar af Stenberg,» hviskade Moje till Stenfjäll.
Stenfjäll sprang upp från sängen.
»Kan du låna mig trehundra riksdaler pà åtta dagar?» frågade han Stenberg.
»Jag tror visst,» svarade denne; »men först frukosten och sedan vigilansen !»
»Träffadtl» inföll Moje; »men blott med det vilkor, att lilla baron kommer med... är det inte sà, Stenberg?»
»Jo, det förstås,» svarade denne; »han måste med.»
»Men han mår inte väl och har aldrig varit med på något rummel förut,» invände Stenfjäll.
»Han måste då invigas i mysterierna... så mycket bättre 1» ropade Moje; »jag går in och bjuder honom, jag.»
»Hvad det skall bli roligt!» hviskade till Moje en ljus-hårig student med namnet Rolf; »det ska ju vara den dummaste pch högfärdigaste valp på jorden.»
»Den som det sagt kände inte dig, bror Rolf!» hviskade Moje tillbaka.
»Min discipel har fått ledsamma underrättelser hemifrån,» yttrade Stenfjäll; »jag tviflar derför på att det går an.»
»Flaskan är ledsnadens fiende . . . pojken måste med, om vi också skola bära honom fram till glaset,» ropade Stenberg.
»Men han kommer att illa göra skäl för sig, ty min discipel dricker nästan ingenting annat än vatten,» menade Stenfjäll.
Källa: Project Runeberg ·
