Sida 447
6. Fönsterrutan
discipeln.
447
»Nej, nej I... Allt gick för fan i väld ... men hvarför påminte du mig intel»
Stenfjäll sjönk ned pà en stol. Han hade litat pà att fà pengarne af Stenberg och i denna förtröstan deltagit i kamraternas glada pokulationer. Pendylen öfver källardisken slog i detsamma tolf. Stenfjälls ångest ökades med hvarje sekund. Discipeln vid bordet sàg ej sin informators lidande, ty de lustiga bröderna begagnade dennes frånvaro för att tvinga i den unga friherren det ena spetsglaset efter det andra. Nu närmade sig en af kyparne Stenfjäll med den underrättelsen, att tvenne karlar, som ville tala med honom, stodo väntande i förstugan.
»Nu nalkas gnistan *svafveltràden,» hviskade Stenberg till v. Döhlen; »rätt som, det är springer minan.»
Von Döhlen log och sneglade åt sidan på Stenfjäll. Moje, som nu äfven fick ögonen pà sin bleke vän, skyndade till honom.
»Jag fàr inte pengar af Stenberg,» suckade Stenfjäll; »klockan är tolf, och de stà redan och lura på mig derute i förstugan!»
Moje, hvars ansigte genast förlorade sitt glada uttryck, rusade fram mot Stenberg och talade allvarsamt med honom, men denne beskärmade sig blott och kunde ingenting göra. Moje gick förargad ifrån Stenberg och sprang ut i förstugan med ett fullt glas i hvardera handen. Efter en lång stund återkom han med tomma glas och ett dystert ansigte. Han hade förgäfves anlitat hela sin vältalighet, hvars alla skimrande vågor brutit sig emot bysättningslagens diamanthårda klippa. Förargelsen hade gjort honom nykter igen, men han hade ingenting annat än tröstande ord för sin olycklige vän, hvilken han af själ och hjerta var tillgifven.
Bäst nu Stenfjäll under stum förtviflan stirrade framför sig, blef han varse v. Döhlen, som gick tvärs öfver sals-golfvet och gjorde min af att lemna sällskapet. Stenfjäll sprang upp och hejdade honom.
»Von Döhlen!» stammade Stenfjäll, som under dricks-kalaset druckit brorskål med den artige proponerande kammarjunkaren; »bror hade ju tusen riksdaler att lemna mig?»
»Ja, visst hade jag det.»
»Om jag nu begärde trehundra riksdaler, skulle bror nu kunna lemna mig dem mot revers?... bara på åtta dagar?»
Källa: Project Runeberg ·
