Sida 448
6. Fönsterrutan
448
discipei.n.
»Derom fä vt ju talas vid klockan ett, ty jag har inte tid att tala om den saken nu .. . jag måste bort, för att...»
»Men jag behöfde penningarne nu, ty ... ty ... ja, hvarför kan jag inte öppet säga det?... jag har ett bysättnings-utslag på halsen.»
»Hvad i Guds namn säger du?»
»Hela mitt lifs tacksamhet tillhör dig, om du lånar mig dessa penningar 1»
»Jag har ingen styfver för egen del att låna ut... det är ju, som du vet, baron Svärdfälts penningar jag har på mig.»
»Ja, jag vet ... men efter han vill skänka mig tusen, så måtte han väl kunna låna mig trehundra.»
»Visserligen... men jag har tänkt närmare efter... jag kan inte ge ut en enda fyrk, förrän du satt ditt namn under det der löjliga dokumentet, som du fäster så mycken vigt vid ... Har du frågat någon till råds än?»
»Jag begriper inte hvartill underskriften skall tjena.. . jag vet inte, men jag har en sådan motvilja för att underteckna den.»
»Nå, du har ju tid på dig för att fundera på saken till klockan ett.»
»Nej, nej!... Jag har inte tid 1... Jag måste hafva pengarne nu! ... Annars är jag olycklig för hela mitt lif.»
Kyparen kom nu ånyo fram till Stenfjäll med den underrättelsen, att karlarne derute omöjligt ville vänta längre.
»Så tag då hit den fördömda skrifvelsen!» utbrast kandidaten förtviflad; »förrän jag låter bysätta mig, vore jag nästan färdig att förskrifva mig till hin håle!»
»Ursäkta mig, min bästa kandidat!» svarade kammarjunkaren med en ton, som tillkännagaf att han var djupt förnärmad; »men jag är mätt på alla dessa bevis på misstroende till menniskors välvilja och redlighet. . . otack är verldens lön, detta är en regel, hvars undantag inte äro att finna här i Upsala, märker jag... jag ville vara ifrån hela denna affär, lika så narraktig till sitt upphof som skandalös till sina följder... jag anhåller endast att få slippa höra utlåtelser, som såra både min hederskänsla och min vän baron Svärdfàlts ... farväl ? ... Intet ord mera om denna sak!... Jag rekommenderar mig!»
v Von Döhlen tog ett steg åt dörren. Stenfjäll höll honom tillbaka.
Källa: Project Runeberg ·
