Sida 465
6. Fönsterrutan
BBÖIXOPSDAGKN.
465
himmel af svartmålade bräder, och han skall sofva ända tills dombasunen väcker honom.»
»Du talar, sä ingen menniska kan begripa det... du glömmer väl inte det tacksamhetslöfte du gifvit mig?»
»Nej.»
»Alla de papper, du finner i hans byrä, lemnar da till mig... sedan skaffar jag dig ur staden, ur landet och gifver dig så mycket att du kan lefva utan bekymmer i all din tid.»
»Godt.»
»Du får inte dröja här länge... när det blir mörkt släppes du ut... tystl... Jag tyckte det gick någon i förmaket... fort in i ditt gömställel»
Dervid sköt han Ros tillbaka in i skrubben och reglade igen om honom, hvarefter han begaf sig till andra dörren, öppnade den och gick ut i förmaket. Der mötte han sin syster, fröken Amanda, hvars sköna anletsdrag nu förrådde en upprörd själ.
»Hur är det fatt med dig, Amanda?» frågade brodern; »du har inte sofvit ut efter resan ... hvarför hvilar du dig inte tillräckligt?... Se dig i spegeln, och du skall knappast känna igen ditt eget ansigte.»
»Rudolf!» genmälde Amanda, »om mitt ansigte är förändradt, så är det visst inte af resan ... inte heller af trötthet... Dessa oväntade, besynnerliga tilldragelser inom vår familj hafva i sanning makt att förändra både ansigten och hjertan.»
»Ja, det må du visst säga, min syster... det var ju en rätt vacker historia med den der metamorfoserade baronen ... Vår salig farbror, majoren, och vår tant, den värda friherrinnan, spelte ju ett vackert spel med oss alla... en slipad fint nog för att undanstjäla oss vår lagliga rätt.. . skada, den inte lyckades bättre ... men så går det alltid med onda anläggningar till slut.»
»Ja, så går det alltid med onda anläggningar,» upprepade Amanda med ett betydelsefullt uttryck både i orden och blicken.
»Vår hederlige onkel på Himmelsta blef väl topp rasande, när han fick veta, att vår familj så der i en hast fått en baron mindre och en fröken mer?»
»Onkel har förlåtit min stackars kusin... den arma varelsen har lidit nog för sina föräldrars egennytta; men . . .»
Vålnaden. . SO
Källa: Project Runeberg ·
