Sida 501
6. Fönsterrutan
abpvkt.
501
och mördat heller!... Du behöfver inte gifta dig med henne för det... vill jag ge henne en man, sà gàr nog det for sig ändå... hon har redan att välja pä tvä källarmästare, tre notarier och fyra löjtnanter, fast hon numera inte ser pà långt när sà bra ut som pà den tiden du kramade tass med henne ... men hon vill inte ha någon ... Synd med de der kjortlarne i alla falll Bara en enda söm gàr sönder, sà är det förbi med alltsammans... Men vi, byxor, fà vara hur skrala och lappade som helst, sà kunna vi ändå se folk i ögonen utan att behöfva skämmas ... krystiljöst deladt här i verlden!.
Derefter tog mästaren sin gesäll under armen och de gingo in i porten. «
Mamsell Charlott Lindqvist satt i salen och fållade pà en fönstergardin. Hon var mycket blek och sàg mycket intressant ut. De bleka se alltid intressanta ut, sà påstå de sjelfva och andra med för artighets skull. Det i guld skiftande håret föll i Stora sà kallade »korkskrufvar» utefter tinningarne och kinderna. Hennes morgonklädning var af blått bombasin, ty mamsell Lindqvist förstod att kläda sig med smak. Hon var i detta hänseende ett mönster för alla handtverkardöttrar i Stockholm. Hon kunde också vara det ostraffadt, ty hennes far egde ett stenhus, värdt trettiotusen riksdaler banko, och förtjenade årligen i ren behållning ett tusen riksdaler samma mynt endast på stadens bekostnad. Konsten att kläda sig med smak borde hänföras till de sköna konsterna, dels af den orsaken, att den i och för sig sjelf är vacker för ögat, dels ock derför att den i främsta rummet tillhör de sköna samt utöfvas för det skönas egen skull. Man förvarar guldnipper och ädla stenar i sammetsaskar. Hvarför skulle icke de qvinliga behagen också förtjena en finare omboning? Blomman i en kruka af porslin tager sig alltid bättre ut än i en af vanlig lera. En vacker och välbildad qvinna, som är slarfvigt och illa klädd, förefaller oss lik en bild, hvars hufvud, armar och ben bära vittne om den store konstnärens snille och smak, men hvars draperier blifvit öfverlemnade åt en fuskare att hugga eller måla. Det måste finnas skönhetssinne så väl i det ena som i det andra, finnas harmoni i allt.
Plàtslagardottern var derför, i trots af sin blekhet, rätt söt der hon satt med sin nål och sin rullgardin. Fadern inträdde i salen, bullrande som vanligt.
Källa: Project Runeberg ·
