Tillbaka Read Runeberg

Romaner 3. Vålnaden

Originalsida 504
Originalsida 504
Originalsida 504
Originalsida 505
504–505

Sida 504

6. Fönsterrutan

504

arfvkt.

»CharlottI Spring ner i källaren efter en butelj porter,» hördes plåtslagarens röst.

Charlott slet sig ur Sebastians armar och sprang pä dörren.

»Bra, min gossel» ropade mästaren och slog Sebastian pä axeln; »du har inte förlorat handlaget, ser jag.. . och det ska jag säga dig, att en brusten plåt som hopsvetsas igen blir mycket starkare än han förut varit... ta mig fan, är icke det sant och derpå ta vi oss en liten perla.»

När Sebastian några timmar derefter lemnade plät-slagarmästarens- hus, glänste hans ansigte af belåtenhet och fröjd. Från ett af fönstren i detta hus glänste äfven ett annat ansigte, lifvadt af samma känslor. Det var mamsell Charlotts. Allt hade sålede? blifvit godt och väl igen. Systerns olycka, i förening med eget själs- och kroppslidande, hade uppmjukat Sebastians sinne och gjutit försonlighet deruti. Kanske bidrog äfven dertill tanken på de två källarmästarne, de tre notarierna och de fyra löjtnanterna. Qvinnan har aldrig större värde i en karls ögon än när han vet att många fjäsa för henne och i det ögonblick han är färdig att för alltid förlora henne, hon må nu hafva spelt honom huru stora spratt som helst. Detta gällèr i synnerhet om hön är rik och derför ej, ehuru hon en gång fallit, behöfver frukta för att komma på öfverblifna kartan. Men är hon deremot fattig, och kan hon af detta skäl icke gerna hoppas på någon »laglig kärlek», såsom det heter, då är det den ringaste konst i verlden att förbanna hennes felsteg och öfverlemna henne ät hennes olyckliga öde. Att så handla är ett af vårt köns sjelftagna prérogativ och gäller med urminnes häfd. Vi äro starka mot de svaga och svaga mot de starka, såsom förhållandet är med tyranner i allmänhet. Vi vilja ej säga, att vår axelbreda plåtslagargesäll till alla delar anfäktades af den avtokratiska principen, ty han hade aldrig upphört att älska sin mästares dotter; men när han lemnade sin mästares hus och kastade en öm afskedsblick upp mot fönstret, hvaruti Charlotts hufvud visade sig, flögo hans ögon derefter öfver alla husets fönsterrader,

Källa: Project Runeberg ·