Sida 505
6. Fönsterrutan
abfvjst.
505
och han kunde ej slita sig från den beräkningen, att samma hus i hyror åijigen inbringade ett tusen åttahundra riksdaler banko. Sebastian Stenfjäll var som folket är mest, och en karl behöfver icke vara annorlunda för att kunna vara hjelte, vare sig i romanen eller i verkligheten.
Sebastian hade hunnit nära sitt hem, då han öfverraskad stannade vid åsynen af tre unga män, som skyndade honom till mötes.
»Fredrik 1 Victor 1» utropade Kan.
Det var nemligen hans begge bröder, kandidaten och aktören, åtföljda af deras systers för detta fästman, häradshöfdingen Gustaf Anker. De omfamnade hvarandra midt på gatan. Men glädjen rådde ej ensam om detta ögonblick. Bekymren och sorgen sväfvade öfver dem på sina svarta vingar.
»Hvarför har ni inte förr kommit till staden?» frågade Sebastian; »hvarför inte till bröllopet ... det olyckliga bröllopet?»
»Vi ha ej vetat något derom,» svarade kandidaten; »först i dag efter vår ankomst hit fingo vi underrättelse derom.»
»Men baronens bjudningskort?... Våra bref till eder?» yttrade Sebastian.
»Vi ha ej sett några bjudningskort eller fått några bref från Stockholm,» svarade aktören.
»Nej, hvarken det ena eller det andra,» tillade kandidaten.
»Ha! Det var då som jag anade!» ropade Sebastian; »man har då bedragit oss alla!»
»Ja, på ett skändligt sätt bedragit oss!» utropade kandidaten; »olyckliga syster! Olyckliga moder!»
»Ni vet då allt?»
»Ja,, vi veta allt,» utbrast Fredrik med förtviflan; »men för sent... för sent!.. . Orsaken till detta nedriga spel man drifvit med oss är icke mer någon hemlighet för oss eller verlden.»
»Hvad säger ni?... Hvilken orsak?...
»Du har inte läst tidningarne för dagen?» '
»Nej, nej! ... Hvad står det i tidningarne?»
Anker framtog utan att yttra ett ord, ett tidningsblad, som han uppvecklade och derefter höll för Sebastians ögon, i det han för honom utpekade de rader denne borde läsa.
Källa: Project Runeberg ·
