Sida 506
6. Fönsterrutan
506
arfvkt.
Sebastian läste, men innan han hunnit läsa till punkt, tyckte han att det svartnade för hans ögon, .och han mäste fatta tag uti Anker för att kunna hålla sig på benen.
»Rysligt! Djefvulskt!» voro de enda ord hans bleka läppar förmådde framstamma.
»Djefvulskt!» instämde bröderna, fradgande af raseri. »Slaget träffar mig i första rummet!» utbrast Sebastian; »det är min eländiga svaghet som är skulden till allt ... jag såg att en olycka skockade sig öfver oss alla, men jag hade inte kraft att förekomma den.... Ve migl»
»Olyckliga vänner,» tog häradshöfdingen till ordet; »slaget har träffat oss alla... det återstår oss endast att bära det som män... Det onda spinner ofta så sina nät, att man ej upptäcker dem förrän man sitter skälfvande och blödande under spindelns klor. . . Men det finnes en vedergällningsrätt så väl på jorden som i himmelen ... Vi ha ej kunnat undvika att blifva offer, men ifrån denna stund äro vi något mer... vi äro domare och hämnare 1 ... Räkenskapsdagen är inne!» ,
Assessor Levander satt, middagstiden samma dag, på soffan i sitt arbetsrum. Framför honom stod madam Sohlberg.
»Jaså, han begrafves i afton,» sade Levander; »hans brorsöner skola väl med på begrafningen, kan jag förmoda.»
»Det vet jag inte,» svarade madamen. •
»Jag tänkte så, efter de i dag kommit till Stockholm ... Nå, har man inte fått tag i hans mördare?»
»Nej.»
»Vi ha en vacker polis ... det lärer väl ändå inte vara någon annan än Ros . .. det är rysligt, att en sådan miss-dådare så länge får gå lös! . .. Man tror ju allmänt, att han är den skyldige?»
»Ja ... men . ..»
»Men V.. Eller misstänker man ännu Adelin för mordet?... Det har ju varit förhör med honom i polisen, och deraf blef ju ingenting.»
»Nej.. . men ...»
»Hvad menar frun med sina men?»
Källa: Project Runeberg ·
