Sida 510
6. Fönsterrutan
510
abf vet.
»Jag vet det... frun finner således ...»
»Men Ros har numera förlorat lusten för så'na der halsbrytande äfventyr... derför har också baronen blifvit missnöjd med honom och vill inte mer veta af honom .. . Jag tror derför, att assessorn bör tala med honom sjelf.»
»Men om det vore en snara?»
»Hur kan det vara det?... Herr assessorn behöfver väl inte taga de der reverserna med sig... och för resten är det ju hos mig som assessorn råkar honom.»
Levander funderade några ögonblick tyst för sig sjelf.
»Hur dags kommer han till frun i afton?» frågade han slutligen.
»Mellan sju och ätta,» svarade Sohlbergskan.
»Jag kommer half ätta... I ena fickan har jag pengar med mig och i den andra ett par pistoler med dubbla pipor . .. det skadar inte, om frun underrättar vàr vän Ros derom.»
»Som herr assessorn befaller.»
»Vid samma tillfälle fàr jag uppgöra den räkning som ännu står oss emellan ... ingen skall beskylla mig för brist pà erkänsla.»
»Herr assessorn har alltid varit god emot mig.»
»Farväl nu sà länge, min goda frul... I afton ...»
»Klockan half ätta väntar jag herr assessorn.»
»Jag väntar att ni ställer så till, att ingen öfverraskar oss ... vi ha spelt för vigtiga spel tillsammans att tillåta någon se i våra kort... den förargelse, som kunde träffa mig, kan ej undgå att äfven drabba er, min goda fru.»
»Herr assessorn behöfver inte påminna mig derom.»
Derefter tog den trefliga klädståndsfrun afsked och gick.
»Jag har begått en dumhet,» mumlade assessorn för sig sjelf; »det ögonblick då man tillfredsställer hämndkänslan är ljuft, men följderna äro obehagliga ... Jaså, man börjar således misstänka mig... Svärdfalts reverser måste realiseras i dag, och i morgon reser jag min väg... för-sigtigheten fordrar det... Aha, min vän Svärdfàlt!... Du stämplar emot mig, det har jag anat... du vill för godt pris blifva mig qvitt... vänta, vi få väl se ... Jag har begått en dumhet, det är sannt, men spåren skola så igensopas, att man inte en gång skall kunna upptäcka dem med mikroskop.»
Levander hade blott en dumhet att beklaga sig öfver; det föll honom icke in att han hade ett rysligt brott att förebrå sig.
Källa: Project Runeberg ·
