Sida 520
6. Fönsterrutan
630
arfvkt.
derefter... var framför allt obekymrad om min Heder och ära, ty dem skall • jag opåmint veta försvara, när jag finner det nödigt... nu' för närvarande ser jag ingen' fara i den vägen.'.. Kort och godt, hvilka äro mina kära svågrars pretentioner? Ligga de inom billighetens område, sà är jag visst inte sà otillgänglig som ni eller de föreställa sig.»
' »Jag trodde,» svarade Anker lugnt, »att er klokhet skulle, säga er, att då mina hufvudmän valt er egen bostad i stället för domstolen, hvilken hade varit tjenligare för slitandet af dylika tvister, så bevisar det redan en eftergift å deras sida, som borde förtjena er tacksamhet... De hafva velat göra ett försök pà denna fredliga väg, ty de vilja ännu fästa afseende å det slägtskapsförhållande, hvaruti de tyvärr stå till er, herr baron.»
»Mina svågrar äro ju de habilaste kavaljerer i verlden ... deras tankar och känslor hafva, sedan de gått igenom er, min herre, blifvit särdeles destillerade och delikata.. - Får jag den äran att höra deras pretentioner?»
»De fordra, att herr baron till dem återställer det dokument med deras och deras moders namn under, som baron nu har i sin ego.»
»Hade denna motion blifvit föredragen inför mig i gàr,» svarade baronen med den allvarligaste min i verlden, »sà hade den icke mött det ringaste motstånd från min sida; men jag har i en af dagens tidningar läst en underlig historia, hvaruti bland annat förekommer, dels att ett arf skall vara fallet efter en farbror till min olyckliga hustru, dels att jag haft kännedom derom, men hållit tyst dermed, för att undansnilla min hustrus anhpriga deras lagliga rätt... Ingen annan än en förklarad fiende har kunnat införa denna gemena historia... Jag eger blott en enda fiende.»
»Och denne fiende är?» frågade Anker.
»Ni... ni min herre!» svarade Svärdfält fräckt.
De fyra unge männen, öfverraskade af så mycken oförskämdhet, sågo stumma på hvarandra.
»Mà vara, min herre,» fortfor baronen, vänd till Anker, »att ni, i egenskap af förskjuten rival, egt skäl att hysa missnöje med en lyckligare, men en till den grad låg hämd som denna hade jag icke väntat af er.»
»Låt mig krossa pannan på den bofven!» ropade Sebastian, i det han närmade sig sin svåger ett steg, under min af att vilja verkställa sin hotelse.
Källa: Project Runeberg ·
