Sida 531
6. Fönsterrutan
ABFVET
581
Förbittra inte denna familjs dagar värre än du redan gjort... känn djupet af din egen olycka, ty den är större än denna arma qvinnas ... hennes slutar pà denna sidan grafven ... din börjar kanske först på den andra, men räcker i evighet 1»
»Är jag då omgifven af idel dårar I» utbrast barenen med ökad vrede, i det han knuffade undan sin syster; »det måste bli slut en gång på dessa dårhusscener ... Horden ni inte hvad jag befalde?... Fören friherrinnan till hennes rum 1»
I detsamma uppslogos salsdörrarna på vid gafvel, och på salströskeln visade sig en lång gubbgestalt i tiggarkläder. Hans gråa skägg, krokiga näsa och djupt liggande ögon gåfvo åt det knotiga ansigtet ett förfärande uttryck. Också stirrade alla på den hemska gestalten, liksom hade de haft för sina ögon en vålnad ur grafvarne. Alla stodo orörliga på sina platser, och det var sà tyst i salen som i ett grafkor nattetid. Endast den vansinniga gaf något tecken till lif, ty hennes förr så stela ögon började nu röra sig åt alla sidor, under det de leende läpparne sjöngo sitt:
En springer dock icke, han stannar hos bruden och rycker från henne den sargande ormen, den lustiga kronan med taggar till blommor. Pappa! Pappa! Pappa!
Utrop af fasansfull öfverraskning skallade från alla sidor af salen, och den vansinnigas moder sjönk sanslös i sina till hjelp skyndande söners armar.
Baronen, i början gripen af den fasa som förstenat de öfriga, återhemtade sig först och gick emot den främmande.
»Hvem är ni? Hvad vill ni här?» frågade han med pockande röst, ehuru han ej alldeles kunde qväfva sin oro.
»Hvem jag är? Hvad jag vill?» svarade tiggaren under ett vildt hånskratt.
»Ja... hvem... hvem är ni?» upprepade baronen, tagande ett steg tillbaka.
»Jag är er svärfar... god afton, min mågl» var det svar, som med kraften af ett åskslag genomskrällde baron Svärdfälts öron.
Källa: Project Runeberg ·
