Sida 532
6. Fönsterrutan
532
hämden.
»Min... min svärfar... hans... måg!» stammade Svärdfålt, som tyckte att jorden öppnade sig ünder hans fötter.
»Ja, er svärfar! Ni är hans måg!» ropade Anker i baropens öra, under det han förde den dignande till en stol; »blif sanslös för alltid, om ni kan!... Guds dom har redan i tiden drabbat ert hufvud!»
Tjugunionde kapitlet.
Hämden.
Klockan slog åtta på qvällen i Ladugårdslands kyrktorn, då madam Sohlberg satte nyckeln i sin kammardörr och uppläste den.
»Hvad ni har dröjt länge, min goda fru!» ropade emot henne assessor Levander, som satt på soffan i Sohl-bergskans rum.
»Jag har. gått förgäfves,» svarade madamen; »jag begriper inte hvar han håller hus, och inte heller har han hörts af här hemma?»
»Nej... han måtte väl inte ha fallit i polisens händer på aftonen.»
»Det tror jag inte ... men obegripligt är det i alla fall, att han inte kommit.,. han visste ju att herr assessorn skulle komma hit och att han skulle få pengar... jag är gränslöst orolig för honom ... men ännu kan han hinna komma... bara assessorn har tid att vänta.»
»Hon slog åtta nyss.»
»Om herr assessorn kunde vänta till half nio, så vore det så mycket bättre ... jag har bestämdt en aning om att han kommer innan dess.»
»Jag skall vänta till half nio... Vet frun, jag har funderat på en sak.»
»Hvad då, lilla goda herr assessor?»
Källa: Project Runeberg ·
