Sida 537
6. Fönsterrutan
kåmdkn.
537
sig, att en • historia, uppfunnen af mig, skulle blifva en sanning?»
Levander intog sin qvällsvard pä den sä kallade Adels-societeten vid Rosenbad, det förnämsta spisstället i Stockholm pä den tiden. Han träffade der flere bekanta till Svärdfältska familfen. Samtalet vände sig omkring det stora arfvet, hvarom med dagens utländska post närmare underrättelser ankommit, bekräftande morgontidningens uppgift Om dennas artikel ordades likaledes och tankarne voro delade. Somliga funno baron Svärdfàlts handlingssätt i högsta grad lägt och nedrigt; men andra deremot tyckte, att en flicka utan börd och verld aldrig nog dyrt kunde betala en hög-välboren make. I sammanhang dermed omtalades det, att saken väckt uppseende vid sjelfva hofvet, der man skulle hafva yttrat mycket missnöje med baronen, och att fråga derstädes till och med uppstått om hans entledigande frän sin innehafvande kammarherrebeställning. Enhvar hade nägon anmärkning eller något tillägg att göra. Vid ett tillfälle, dä anspelningen i tidningen pä den lifsfara, som öfversväfvat den omyndige Stenfjäll, vidrördes, inpassade Levander nägra ord om Palms mord. Detta inpass gaf ökadt lif ät deras svada, hvilka med nöje omfatta hvarje tillfälle att förklena nästan, i synnerhet om nästan genom andliga eller timliga företräden öfverskjuter vanligheten. Baron Rudolf saknade dock icke alldeles dem som försvarade honom, ty tanken pä fyra millioner besoldar redan pä förhand anhängare af egaren till dessa millioner. Men när nu Levander omnämnda den hemska slutkatastrofen, den dittills förmente döde fältkommissarien Stenfjälls uppträdande pä skadeplatsen; när det blef bekant, att den närmaste arfvin-gen till dessa millioner ännu var i lifvet, färdig att genast göra sin rätt gällande, med utestängande af alla andra; — dä ströko alla försvararne pä foten, och ifrån detta ögonblick var baron Rudolf Svärdfält ohjelpligt tillspillogifven.
Efter sålunda välförrättadt ärende och högst beläten med sin afton, hvilken slutligen nedgick i ett perlhaf af champagne, aflägsnade sig Levander och tog vägen till sitt hem. Sällan beträdde han trapporna till sin trefliga våning med gladare lynne än nu. Allt hade gätt honom sä väl i handom, tyckte han. Han ensam hade ätnjutit fördelarne af denna affär, hvars drifvande hjul han förnämligast varit. Han prisade sin omtanka att, mot lindrig rabatt i tid och
Källa: Project Runeberg ·
