Sida 538
6. Fönsterrutan
538
hämdbn.
medan baronen ännu gälde för millionär, hafva realiserat dennes skuldsedlar, hvarigenom han nu var i besittning af en ganska aktningsvärd förmögenhet. Den förlust, han genom Palms åtgöranden lidit, hade han blodigt hämnats och följderna deraf, som kunnat blifva för honom sjelf obehagliga, kastade, han nu så godt som sjelfmant på en annan, den han af själ och hjerta önskade allt möjligt af den sorten. Baronen och han hade aldrig varit vänner, ty vänskap kan endast råda emellan goda, såsom den store romerske talaren sade. Begge, de kallaste egoister, behöfde hvarandra och kunde lita på hvarandra i allt som gick ut på att bedraga och skada andra; men på samma gång opererade de emot hvarandra, afundsjuka på hvarandra för de fördelar, den ene möjligtvis kunde tillvälla sig framför den andre. Levander var • Svärdfälts hemlige fiende alltifrån den stund då den senare sökte öfvertyga den förre, att det ifrågavarande arfvet endast utgjordes af fem hundra tusen riksdaler, och Svärd-fält var Levanders ifrån det ögonblick den senare affordrade den förre reversen på tjugotusen. När Svärdfålt på sjelfva bröllopsdagen utan ringaste motsträfvighet öfverlemnade sin stallbroder reverser till ett belopp af åttiotusen, misstänkte Levander att någonting låg derunder, som stod i sammanhang med Ros' befrielse ur häktet, ty han visste att röfvaren sedan förra åren varit baronens lifegne och blinda verktyg samt vore färdig till alla möjliga bofstreck både för egen och husbondens räkning. Han hade derför varit mycket försigtig och höll sig alltid hemma när det blef mörkt, och måste han nödvändigt ut någon gång, så sväfvade hans ögon åt alla sidor af gatan, mönstrande noga hvarje person han mötte, alltid beredd till försvar. Fruktan att misstänkas för det å Palm föröfvade mordet hade stört den jemna gången i hans beräkningar. Orsaken, hvarför Svärdfålt fallit med sin misstanke på honom, kunde han ej utleta. Dock trodde han sig ej hafva något att befara från baronens sida; men när han genom madam Sohlberg fick veta, att Ros delade sin f. d. husbondes misstankar, greps han för första gången i sitt lif af förskräckelse och fann, att han på hvad vilkor som helst måste göra sig Ros förbunden. Derför var han så beredvillig till det möte med denne, som madamen föreslagit. Den vändning, händelserna i detsamma tagit för en af hufvudpersonerna i det skadespel, till hvars författande han bidragit, gjorde honom äfven i det hänseen-
Källa: Project Runeberg ·
