Sida 567
6. Fönsterrutan
lugn kftkb stoemen.
567
Klockan var öfver fem på eftermiddagen. Mycket folk, synnerligen af de lägre klasserna, skockade sig omkring ett nyligen uppfördt träskjul pà Brunkebergstorg, hvilket pà den tiden icke hade pà långt när det fördelaktiga utseende som nu. De stora vackra hus, som nu pryda det, funnos icke dà, utan omgafs det till största delen af höga, rödmålade plank.
Ofvanom porten till detta träskjul hängde en stor tafla, föreställande ett lejon och en tiger, som gapade emot hvarandra. Nederst pà taflan stod i stora förgylda bokstäfver namnet: »Charles Bredonnier, djurtämjare från Paris».
Representationen var ännu ej börjad, ty man väntade pà att klockan skulle bli half sex, då porten till menageriet skulle öppnas, och man lyssnade med otålighet till vilddjurens hemska läten inifrån skjulet.
Bland dem, som i frigast trängde in på den bräckliga träväggen, var Olof Sohlberg i sin vanliga tiggardrägt.. Dock höll han sig ej.vid porten, såsom de öfriga, utan vid en af de andra väggarna, hvarpå fanns en lucka, den han ofta vidrörde med sina knogar. Slutligen öppnades luckan på glänt af någon inifrån och en späd darrande gossröst frågade:
»Ar det du, Olle?»
»Ja, Rudde lilla, det är jag,» svarade Olof, i det han stack hufvudet in genom öppningen.
»Om han får se dig, så blir jag olycklig,» hviskade gossen.
»Jag har sagt honom, att om han gör dig något för när, så tänder jag eld på hela rucklet,» sade.Olof; »hvad ska du göra för konster i dag?»
»Jag ska krypa in i lejonets bur och stoppa armen i dess gap.»
»Är du inte rädd för det, stackars gosse?»
»Lejonet och tigern ä' mycket beskedligare mot mig än han ... Men i dag är jag rädd för lejonet, för herrn har slagit och stuckit det med knifvar, så det inte vill lyda alls.»
»Du får inte gå till lejonet, hör du det?»
»Då slår han mig.»
»Har han slagit dig något i dag?»
»Sedan du i går kände igen mig och ville springa bort med mig, så har han varit sà rysligt elak emot mig... jag
Källa: Project Runeberg ·
