Sida 568
6. Fönsterrutan
568
lugn efter stormen.
har varit innestängd' hela dagen, och jag fàr aldrig gä ut, om inte han är med.»
»Hvar fick han tag i dig någonstans?»
»Moster hade skickat mig långt bort pà landet och jag slet sà ondt der... dà for han förbi med sina djur och fick se mig, för jag hjulade och gick på händerna när han kom ... och så gaf han mig namnam, och så vackra kläder fick jag... och jag följde med, jag, för jag tyckte det var så roligt i början ... men sen så ...»
»Rudde lilla,» hviskade Olof, »kan du krypa igenom det här hålet, så skynda dig.»
»Jag törs inte.»
»Skynda dig, för bara du kommer ut, sà springa vi bort så han inte får tag i oss... och se'n ska det inte gå någon nöd på dig, för jag känner så många beskedliga herrar och fruntimmer, som vill ta emot dig och ge dig mycket bättre mat och mycket vackrare kläder, så du ska bli som ett herrskapsbarn J»
»Men moster...»
»Moster är död, Rudde lilla.»
»Stackars moster, som skulle döl»
»Nu slipper du stryk af henne .. . skynda dig .. . jag skall hjelpa dig ut, jag.»
Olof slog upp luckan helt och hållet samt fattade tag i Rudolf för att hjelpa honom, då denne i detsamma skrikande drog sig tillbaka och lemnade rum för ett svart-skäggigt ansigte.
»Vara der igen, karnaljel... Slå ihjäl dig, om jag få tag i digl» ropade svartskägget.
»Jag känner nog hvem ni är, jag,» svarade Olof, gulblek i ansigtet af harm; »ni vill kanske göra med den der lilla gossen som ni gjorde med den större i vintras ... grina ni bäst ni orkar, men om ni inte släpper lös gossen, så anger jag er för polisen ... jag kan gå ed på, jag, att ni är densamme som ville dränka herr Johan i" vintras ... derför om ni inte strax ...»
Svartskägget skrattade högt, drog sig tillbaka och slog igen luckan efter sig. Olof dunkade på luckan och sparkade på väggen det mesta han förmådde. Hastigt vände han sig om, ty någon ryckte honom i jackan. Hans vrede förbyttes i leende vid åsynen af Johan Stenfjälls milda ansigte.
Källa: Project Runeberg ·
