Sida 569
6. Fönsterrutan
lugn kftkb stoemen.
569
»Hvar har du varit hela länga tiden?» ropade Johan; »vi ha sökt dig öfverallt.»
»Jag har sökt efter lilla Rudde, jag, och nu har jag fått rätt pä honom,» svarade Olof; »han är derinne och slipper inte ut... men vänta bara ... jag ska nog ha honom, jag.»
Han började änyo dunka och sparka i väggen, men knuffades derifrån af en polisbetjent, som blifvit varse hamnbusens ofog pä väggen. Johan begagnade detta ögonblick, tog Olof vid handen och drog honom med sig ur trängseln.
»Nu ska du följa mig hem till mamma och syskonen ... de ha frägat efter dig flere gänger.»
»Tack, men jag måste ha gossen med mig . .. han har ingen annan vän i hela verlden än mig.»
»Jag ska be mamma och bröderna, sä slipper han nog ut... hvarken du eller han behöfva gå omkring och tigga mera ... kom nu bara . .. hvad de ska bli glada derhemma.»
Olof stannade och tycktes fundera pä saken.
»Det var allt bra för herr Johan och hans slägt med, att hans pappa dog,» sade Olof; »Herre Gud, hvad det ändå var väll»
Johan teg och vände bort sitt rodnande ansigte.
»Jag fick veta det af häradshöfdingen i middags,» fortfor Olof; »för jag var hos honom, och han blef så glad när han fick se mig ... han lofvade att komma hit för att hjelpa ut lilla Rudde ... Men innan han kommer, så ... aha, nu öppnas porten och folket går in . .. jag ska in, jag med, om jag också ska stångas som en tjur.»
Efter dessa ord störtade Olof in bland folket och lyckades få sig en biljett till representationen. Rummet inuti skjulet var -medelst en afplankning deladt i tvänne lika stora hälfter, af hvilka den yttre var fyld af äskådare. Den andra hälften utgjorde sjelfva scenen, hvarpä tvänne ofantliga jern-burar, inhysande lejonet och tigern, voro placerade. Midt emellan burarne stod den fantastiskt utstyrde djurtämjaren monsieur Bredonnier från Paris, såsom den förre betjenten Frontin numera kallade sig. Han hade, sedan han i januari månad lemnat baron Svärdfalts tjenst för att begifva sig ur landet, i Skåne påträffat en landsman, som fört lejonet och tigern med sig, ämnande sig med dem till Stockholm för att visa och förtjena penningar på dem. Till honom hade Frontin sällat sig och under dennes ledning förvärfvat sig någon kännedom om vilddjurens skötande. Under uppresan
Källa: Project Runeberg ·
