Romaner 3. Vålnaden

570

lugn efter stormen.

afled läraren, och lärjungen, som utan vidare ceremonier gjort' sig till arftagare både af den dödes namn och qvar-låtenskap, fortsatte resan till Stockholm.

Vid djurtämjarens sida stod en liten gosse i hvita byxor och röd sidenjacka. Olof höjde sig på tåspetsarne och nickade åt gossen, men denne, rädd och darrande, hade ögonen fästa på sin husbonde. På ett tecken af denne började nu gossen, öppnande på detta sätt representationen, roa publiken med hvarjehanda putslustiga språng och gymnastiska rörelser. Den lilla gossen var mycket snäll och vig, så att han flere gånger belönades med de starkaste bifallsyttringar. Men Olof förmådde hvarken ropa bravo 1 eller klappa händerna, ty det skar honom så djupt i hjertat, när han såg sin älskling göra så der underliga hopp. När djurtämjaren, efter denna introduktion till hufvudspektaklet, närmade sig lejonets bur och gaf ett tecken àt gossen att följa sig, då kände Olof sitt hjerta klappa så våldsamt, att han tyckte, att den sköra tiggarjackan, han hade på sig, började brista i alla sömmar.

Den lilla gossen skälfde som ett asplöf och, oaktadt sin nyss ådagalagda rörlighet och vighet, tycktes han nu helt och hållet sakna förmåga att flytta sig från den plats han innehade. Detta var dock mindre att undra på, ty lejonet hade rest upp sig i sin bur och vände sig från den ena gallerväggen till den andra med utspärrad man, sträckt svans och gnistrande ögon, fattande stundtals med ena ramen i jernstängerna och skakade dem under det vildaste rytande.

Djurtämjaren gaf tecken på tecken till sin elev, men förgäfves. Publiken, som enligt affischen väntade sig att få se monsieur Bredonniers unga förhoppningsfulla elev inträda i lejonets bur och der sticka armen in i dess gap samt icke var hugad att frånträda någon af sina pretentioner, började medelst stampningar gifva sin otålighet till känna. Djurtämjaren bet ihop tänderna af raseri och närmade sig gossen med hotfull uppsyn.

»Gå inte till buren! Akta dig för lejonet, Rudde lilla 1» ropade Olof med en röst, hvaråt hans ångest gaf fördubblad styrka.

»Visst fan ska han in i buren,» hojtade en annan mer opartisk åskådare.

»Na, hur går det?... Hvad är det för spektakel?» tillade en tredje.