Sida 135
129
håll resa fram till det beräknade stället eller på sin höjd behöfver göra undersökning vid närmaste profstolpar på ömse sidor om detta ställe.
Genom att på förhand bestämma en viss tid för undersökningen vid hvarje särskild profstolpe, hvilket kan ske antingen på en gång för alla profstolparne eller ock för tillfället, när man befinner sig vid en föregående profstolpe, för den närmast derintill; — underlättas påpassningen på stationen.
§ 46. Om korrespondensen mellan två stationer hindras genom afledning, fördelad på flera punkter, så observeras på båda stationerna de utslag, som erhållas vid afbrott i hvarje särskild profstolpe, hvarjemte den på linien utreste observerar (och antecknar), huru stort utslag han får i galvanometern, när den är inlänkad i linien, vare sig
l:o att stationen A utsänder ström och stationen B har afbrott (utanför åskledaren); eller
2:0 att stationen B utsänder ström och stationen A har afbrott. Straxt efter hvarje observation undersöker stationen A, huru stark ström han får med afbrott vid B, samt stationen B huru stark ström han får med afbrott vid A.
Dessa sistnämnda strömmars styrkor utgöra ett slags mått på hela liniens afledning vid observationstillfället. De ute på linien observerade utslagen mäta afledningarne på de mellan profstolpen och stationerna belägna liniestycken, nemligen i 1:0 på stycket mellan stolpen och stationen B samt i 2:0 mellan stolpen och stationen A.
De vid stationerna under afbrott i en profstolpe observerade utslagen mäta, hvardera för sig, afledningen mellan den observerande stationen och profstolpen.
Om afledningarne äro någorlunda jemnt fördelade längs hela linien, och de från undersökningsresans början till dess slut bibehålla sin styrka, så måste vid stationerna utslaget successivt till- eller aftaga, i den mån distansen mellan afbrottet ute på linien och den observerande stationen blir större eller mindre, samt de på linien erhållna utslag likaledes till- eller aftaga, i den mån distansen mellan observationsstället och den station, som har afbrott, blir större eller mindre.
Kap. VII.
Ströingreningar.
■ > v ,
§ ,47. Antag att vi klöfve en metalltråd midt i tu efter längden. Hvardera halfvan blefve ju då lika lång som den ursprungliga tråden, men dess genomskärningsyta blefve endast hälften af den ursprungliga trådens. Motståndet i hvardera trådhalfvan blefve alltså dubbelt så stort som i den ursprungliga tråden. Men om vi åter passa ihop de båda trådhalfvorna så, att de till-
Ny ström. Lärobok i Telegrafi. »
