Sida 346
•340
svag för att förmå neddraga ankaret. En permanent ström skulle följaktligen utgå på linien och från de till ringklockan på B hörande elektromagnetlindningarne utöfva permanent verkan; men enär äfven ringklockan är inrättad för sjelfafbrott, blir ej heller nu strömmen permanent. Så snart signalen observerats på B, omkastas ledningen derstädes* så, att äfven der både telegrafapparaten och batteriet inkomma i stället för ringklockan.
Kap. XV.
Bokstafstrycktelegrafer; kemiska ocli kopieringstelegrafer.
§ 116. Med afseende på sättet för ett telegramoriginals omedelbara återgifvande kunna vi indela de telegrafer, med hvilka vi hittills sysselsatt oss, uti tvenne hufvudgrupper:
1:0 telegrafer, som frambringa signalerna på ett papper;
2:0 telegrafer, som icke frambringa signalerna på ett papper eller eljest fixera dem.
Till det förra slaget hörer den vanliga morsetelegrafen äfvensom dubbel-stiftsapparaten; till det sednare nåltelegraferna och visaretelegraferna (så ock de optiska telegraferna). Båda slagen hafva emellertid det gemensamt, att signalerna, sådana de af telegrafen frambringas, icke uttryckas medelst vanliga språktecken, utan måste af någon person, som känner deras särskilda betydelse, likasom öfversättas, för att af adressaten kunna uppfattas. Redan den omständigheten, att detta återgifvande kan vara förbundet med misstag, framställer såsom ett önskningsmål telegrafapparatens fullkomnande derhän, att han förmår omedelbart frambringa telegrammet uttryckt medelst vanliga, för en hvar begripliga språktecken (bokstäfver). Man liar derföre sökt inrätta telegraferna så, att de skulle omedelbart afgifva telegrammet antingen tryckt eller ock affattadt med vanlig skrifstil, liknande den uti originalet förekommande. Det förra slaget af här åsyftade telegrafer kallas bokstafstrycktelegrafer, det sednare kopieringstelegrafer.
öfvergången från de vanliga visaretelegraferna till bokstafstrycktelegrafer är, åtminstone till idéen, lätt funnen. Telegrafering medelst visaretelegraf verkställes nemligen t. ex. derigenom, att en vef föres ikring utöfver en tafla, vid hvars omkrets de särskilda bokstäfverna äro utsatta. På samma sätt som vefven å afsändningsstationen rörer sig'då en visare på mottagningsstationen; när vefven stadnas öfver en viss bokstaf på sin tafla, stannar visaren öfver samma bokstaf på sin. Detta arbetssätt kunde naturligtvis utan svårighet tänkas ändradt derhän, att på afsändningsstationen taflan, i stället för vefven, fördes ikring sin axel; att man afstadnade denna rörelse, när den bokstaf, man ville utmärka, befunne sig under vefven; och att på mottagningsstationen taflan, i stället för
