Lärobok i telegrafi

•243

Kap. XII.

Lagarne för telegraflinjers laddning och urladdning.

§ 89. Innan vi gå vidare i vår framställning, torde vi böra närmare redogöra för förloppet vid linieledningens laddning och urladdning samt för de vigtigaste af de omständigheter, som dervid äro att taga i betraktande.

Vi vilja emellertid först söka skaffa oss en föreställning om sättet för det elektriska ämnets fortplantning i en linieledning.

Låtom oss antaga, att batteriets positiva pol är i förbindelse med linien, att den negativa polen är i förbindelse med jorden, och att liniens motsatta ända äfvenledes är i förbindelse med jorden. Batteriet drifver då in elektricitet i linietråden. Den första verkan häraf är en hoptryckning — en förtätning — af det elektriska ämnet uti den med batteriet förbundna yttersta ändan af linien. Till följd häraf uppstår på ömse sidor om de der befintliga elektriska partiklarne olika tryck: starkare åt batterisidan, svagare åt liniesidan. Härigenom trängas dessa åt ena sidan, nemligen åt den, på hvilken det svagare trycket är för handen; de i fråga varande elektriska partiklarne likasom skjutas in i tråden. I sin ordning förorsaka nu dessa partiklar en förtätning af de närmast angränsande; olikheten i tryck på ömse sidor om dessa sednare föranleder äfven deras inskjutande längre in i tråden o. s. v. Emellertid åvägabringas af batteriet en ständig och jemn tillförsel af elektricitet, så att trycket vid liniens med batteriet direkt förbundna ända hålles konstant. De elektriska partiklarne inom ledningstråden, hvilka alltså ständigt äro utsatta för ett tryck från batterisidan, drifvas sålunda undan från denna i riktning mot liniens med jorden förbundna ända, vid hvilken något afsevärdt tryck likväl ej kan uppstå, för så vidt jordledningsmotståndet är, såsom det bör vara, försvinnande litet. Här afbördar sig nemligen tråden utan svårighet de tillströmmande elektriska partiklarne, hvilka upptagas af den stora reservoaren, jorden.

Det är emellertid, åtminstone till en början, ej endast de af batteriet i tråden indrifna elektriska partiklarne, som på detta sätt komma i rörelse. Dessa partiklar undanstöta nemligen elektriska partiklar, som förut finnas i linietråden, alldeles på samma sätt som t. ex. de luftpartiklar, hvilka tryckas in i ett med luft fyldt rör, undanstöta denna luft. Vore nu elektriciteten ett ickeelastiskt ämne, skulle elektricitet stötas ut vid linietrådens jordända just i det tidsmoment, under hvilket de första elektriska partiklarne införas i linien vid den med batteriet förbundna ändan. I stället åvägabringas nu i detta moment en sammantryckning af de elektriska partiklarne, hvilka derefter utvidga sig i riktning mot linietrådens jordända, hvarigenom åter förorsakas den här ofvan omnämnda förflyttningen af de elektriska partiklarne. Innan en elektrisk partikel kan förflytta sig ifrån liniens batteriända till dess jordända, måste emellertid de framför honom i tråden befintliga elektriska partiklar, som ej äro allt för starkt bundna vid ledarens molekyler, trängas undan. Af de uti ledaren