Sida 47
41
sexdubbel lina af sådan tråd (förzinkad jerntråd), som används till den yttre ledningen. Jordledningen nedlägges på ett sådant ställe i stationens närhet, som året om håller sig fuktigt, samt på ett djup af minst 6 fot, så att densamma, äfven under stränga vintrar, ej nås af kälen.
Jernrören i gas- eller vattenledningar kunna med fördel begagnas till jordledning. Äfven skenorna på en jernväg äro dertill begagneliga.
Der till jordledning används en kopparplåt, fastlödes vid densamma medelst slaglod en gröfre koppartråd, så lång, att han räcker in uti stationen, eller åtminstone kan ofvan jord lödas (med tenn) vid en vanlig linietråd, medelst hvilken jordledningen införes i stationen. Använder man en spiral af linie-trådslina, tages en af linans trådar så lång, att han från jordledningsstället räcker in i stationen.
Sjelfva jordledningen och dennas fortsättning under jord måste alltid vara af samma metall; emedan eljest de tvenne olika, i beröring med hvarandra varande metallerna jemte den fuktiga jorden skulle bilda ett galvaniskt element, hvars positiva metall (jernet) snart blefve affrätt genom verkan af den ständiga elektriska strömmen uti detta element.
När tvenne ledningstrådar af olika metaller i fria luften förenas, för att bilda ledning för den elektriska strömmen, såsom t. ex. när, vid liniens indragande i en station, linietråden (af förzinkadt jern) får en koppartråd till fortsättning, bör föreningen ske genom lödning med tenn. Slaglodlödning används ej gerna vid lödning af linietråden, emedan, vid den för dess anbringande erforderliga värmegraden, zinköfverdraget på denna tråd i närheten af lödningsstället skulle förflyktigas eller smälta bort.
Tvenne trådar af koppar eller messing förenas också helst genom tennlödning, eller åtminstone genom sammanklämning medelst klämskruf, vare sig att skarfningen sker utom eller inom stationen; emedan man annars har att befara, att ledningen i sjelfva skarfven blir, till följd af ergbildning, efter någon tids förlopp mindre god.
Kap. II.
Batteriet och dess skötsel.
.■/■■..• 1 ' ■ »i »1
§ 14. Under den första tiden af svenska telegrafverkets tillvaro begagnades vid detsamma Daniells s. k. konstanta batteri. Detta, likasom de öfriga s. k. konstanta batterierna, är dock ingalunda absolut konstant.
Såsom vi veta af fysiken, betingas den galvaniska strömmens styrka af batteriets elektromotoriska kraft och af motståndet i ledningskedjan. Om batteriet undergår sådan förändring, att dess elektromotoriska kraft blir mindre eller att dess eget motstånd blir större, så förmår det ej genom en viss yttre ledare gifva så stark ström som förut. Batteriet har sålunda blifvit försvagadt.
