Sida 91
3. Reformförsök
Hans efterträdare, Clugny, visade sig ej ens vara vuxen de rent finansiella uppgifter, som tillhörde en generalkontrollör, och detta gaf ytterligare näring åt den harm, som Turgots fall framkallat inom hela det frisinnade Frankrike. Vid hans snart inträffade död fann därför Maurepas nödigt att skaffa regeringen stöd af en person, som ej blott egde en stor finansiell förmåga, utan ock syntes egnad att minska allmänhetens missräkning med anledning af det afbrutna reformverket; hans val föll härvid på en från Genève till Paris inflyttad bankir vid namn Necker, hvilken såsom sin födelsestads diplomatiska ombud i Frankrike kommit att sysselsätta sig med offentliga angelägenheter och i vissa förnäma liberala kretsar gälde såsom ett ofelbart orakel i finansfrågor, och den 22 Oktober 1776 stäldes denne i spetsen för finansförvaltningen. Såsom protestant ansågs han dock ej kunna erhålla titeln contrôleur général eller plats i statsrådet, hvilken senare omständighet naturligtvis betydligt försvårade hans uppgift, då han därigenom beröfvades tillfälle att inför regeringen i dess helhet försvara sina planer. Emellertid tycktes alt till en början lofva det bästa. Necker bragte en viss ordning i sin förvaltningsgren; han hade ej Turgots fruktan för ytterligare skuldsättning, och genom sitt anseende och sin finansiella skicklighet lyckades han förskaffa staten stora lån, som för tillfället gåfvo en lättnad; ja han förstod t. o. m. att utan ökande af skatterna bereda utvägar till deltagande i det nordamerikanska frihetskriget. Hans förvaltning saknade ej häller ansatser till reformer. Så genomdref han 1779, att på de kungliga domänerna all lifegenskap upphäfdes samt öfver hela riket — seignörernas rätt att ärfva en förrymd lifegens på annan ort förvärfvade egendom (le droit de suite), och han hade för afsigt att, där sådana ej funnos, införa provinsialförsamlingar,
Källa: Project Runeberg ·