Sida 142
Noter till första boken
tillika var polisminister, och i hvilkens hand hvilade makten öfver de fruktansvärda lettres de cachet. Dessutom funnos en mängd konsultativa statsråd, conseillers d’état, fördelade på de olika konseljerna.
VI) (Hänvisning fr. s. 35.) Les pays d’états voro: Bretagne, Artois, Flandern, Bourgogne, Provence, Languedoc, Béarn med några dithörande områden såsom le pays de Foix etc. samt före Ludvig XIII Dauphiné och före Ludvig XIV Normandie. Hela det öfriga Frankrike utgjordes af s. k. pays d’éléction, som saknade ständer. Hainaut plägar i franska historiska handböcker upptagas bland les pays d’états, och före sin förening med Frankrike hade det också ständer, men dessa undertrycktes vid föreningen med Frankrike; 1787—8 återfick emellertid denna provins sina ständer med dubbel representation för tredje ståndet. Båda dessa slag af provinser voro indelade i, tillsammans 32, intendentsområden (généralités).
VII) (Hänvisning fr. s. 36.) Utom i Paris funnos före revolutionen parlament eller likartade domstolar i Toulouse, Grenoble, Bordeaux, Dijon, Rennes, Rouen, Aix, Pau, Metz, Douai, Besançon, Nancy, Colmar, Perpignan, Arras, i det lilla furstendömet Dombes samt på Korsika. Bland de andra suveräna ämbetsverken märkas la cour des comptes, afsöndrad ur pariserparlamentet och ungefär motsvarande vårt kammarkollegium, samt la cour des aides, som, uppkommet ur det ständerutskott, som 1355 tillsatts för att öfvervaka finansförvaltningen, sedan hade öfvergått till en domstol i skattebevillningsmål. Paris’ cour des comptes och cour des aides stodo högst i rang, men vissa delar af riket hade särskilda dylika ämbetsverk (liksom parlament).
VIII) (Hänvisning fr. s. 66.) Mably har i synnerhet utvecklat sina åsigter om den svenska författningen i arbetet: De l’étude de l’histoire, som var afsedt att begagnas vid Ludvig XV:s dottersons, infantens af Parma undervisning, för hvilken Mablys broder encyklopedisten abbé de Condillac var lärare. Det blef antagligen författadt 1767, men publicerades först på 1770-talet, då Condillac på trycket utgaf de skrifter, som han begagnat under sin ofvan omtalade lärareverksamhet. Mablys kännedom om vår frihetstids författning hvilade ej på ytliga notiser utan på ett grundligt studium af själfva de offentliga urkunderna. Ej nog med att han noggrant och detaljeradt redogör för dessas innehåll — beträffande den lagstiftande och verkställande maktens fördelning, riksdagens sammansättning, befordringslagarna, namnstämpelns användande o. s. v. — utan han meddelar i öfversättning ordagranna utdrag ur regeringsformen, riksdagsordningen och ständernas instruktion för prinsarnes guvernör af d. 26 Febr. 1756, hvilken sistnämda handling genom sitt framhållande af att »kongl. personer icke äro af finare slag skapade
Källa: Project Runeberg ·