Sida 4
Förord
Lyckligtvis började den tyska historieskrifningen med den universalitet, som för den samma är utmärkande, småningom att göra äfven den franska revolutionen till föremål för sina undersökningar. Genom Sybels på vidtomfattande forskningar i franska och andra europeiska arkiv grundade Geschichte der Revolutionszeit (som började utkomma 1853) kan vetenskapens fulla ljus först sägas hafva brutit in öfver denna epok; och den samling hemliga polisrapporter från revolutionen, som af Adolf Schmidt publicerats och äfven bearbetats, har stält mycket af revolutionens inre historia i en helt och hållet ny dager. Äfven andra tyska historici, såsom Ranke, Arneth, Häusser, Arnd och Wachsmuth (redan 1840), hafva lemnat bidrag dels genom urkundssamlingar, dels genom bearbetningar.
Äfven en engelsk historiker, Carlyle, må här nämnas, så mycket mer som hans arbete nyligen införlifvats med vår literatur. Hans »Franska revolutionen» grundar sig dock ej på några nya arkivforskningar och utkom (1837) innan en grundligare undersökning af källorna egt rum, men den genialitet som utmärker denne författare röjer sig äfven i detta hans verk och skall alltid tillförsäkra det en betydande plats inom den franska revolutionshistoriens literatur.
Från och med 1870-talet har emellertid ett nytt skede dagats för denna. Det vill nästan synas, som om fransmännen äfven med afseende på vetenskapen insett att de hafva mycket att lära af sina besegrare. Säkert är, att en skola har uppstått som med tysk grundlighet i förening med fransk spiritualitet egnar sig åt revolutionshistoriens behandling, och att man med nästan feberaktig ifver nu söker godtgöra hvad man med afseende härpå så länge försummat. Visserligen är ännu utgifvandet af en recueil de documents pour servir à l’histoire de la révolution française blott ett önskningsmål, men oupphörligt framträda betydande, på samvetsgranna arkivforskningar grundade arbeten öfver revolutionsperioden, hvilka i allmänhet bära vitne om att deras författare varit genomträngda af den grundsats, med hvars proklamerande innehafvaren af den nyskapade lärostolen i den franska
Källa: Project Runeberg ·