Sida 5
Förord
revolutionens historia vid Sorbonne våren 1886 öppnade sina föreläsningar: »den enda hyllning som är revolutionen värdig är: sanningen». Främsta platsen bland dessa arbeten intager utan fråga Taine: Les origines de la France contemporaine både på grund af forskningens omfattning, tankarnas genialitet och stilens förträfflighet. Intet patriotiskt skönmåleri förekommer här, utan revolutionens förvillelser tecknas med samma skärpa som de missförhållanden, som gåfvo upphof till dess omstörtningar. Ja man skulle t. o. m. kunna anmärka, att författaren alt för ensidigt fäst sig vid skuggsidorna, så att de ljusa partierna ej tillräckligt få framträda på hans tafla. Det skulle dock säkert vara orätt att häri se ett uttryck för politiskt partisinne. Själf har han förklarat, att »han skrifvit såsom om han haft till föremål Florens’ eller Athens revolutioner», och han har rätt att blifva trodd på sitt ord. Den anmärkta ensidigheten har sin tillräckliga förklaring dels i den opposition, hvari han stält sig till hela den äldre historiska skolan i sitt land, dels i den afsmak som jakobinernas politiska dogmatism och ofördragsamhet måste uppväcka hos en person med så öfvervägande skeptisk riktning. Till Taines arbete sluta sig värdigt tvänne andra, som afsigtligt eller oafsigtligt kunna sägas förfullständiga det samma. Sorel: L’Europe et la révolution française och Chérest: La chute de l’ancien régime. Det förra, hvaraf blott första delen ännu utkommit, upptager nämligen till behandling äfven revolutionens ljusare sidor samt betraktar dessutom denna händelse ej blott från fransk utan allmänt europeisk synpunkt. Det blir härigenom på visst sätt ett motstycke till Sybels ofvan omnämda verk, men då detta är en kronologiskt ordnad
Källa: Project Runeberg ·