Sida 286
3. Försök till författningsrevision
förbindelsen med Mirabeau för konungaparet blott en nödfallsutväg, ja kanske till stor del blott ett medel att göra honom oskadlig, och den enda verkliga grunden för dess hopp var nu mer just hvad Mirabeau så ifrigt afstyrkte: Europas inblandning. Förledd af jakobinernas fredsifver antog drottningen härvid, att en allvarsam demonstration var alt som behöfdes för att göra fransmännen spaka, och ett krig har således icke häller hon åsyftat. Liksom sin kejserliga broder insåg hon ej, att, när det gälde l’ancien régimes återinförande — och tack vare emigranternas skryt antogs allmänt detta såsom syftet med hvarje utländsk inblandning, — att då bakom demagogerna stod ett helt folk beslutet att till hvarje pris afvärja en sådan olycka.
Emellertid fortfor Mirabeaus stjärna att stiga.
Den 30 Januari 1791 blef han president i nationalförsamlingen och fick därigenom tillfälle att ytterligare öka sitt parlamentariska inflytande. Nu trädde han i förbindelse med Malouet för att samla alla ordningens vänner till ett kraftigt konstitutionelt parti, som skulle söka utverka en författningsrevision, och enligt hvad Malouet uppger i sina memoarer åsyftade han nu med denna ej blott regeringsmaktens stärkande, utan ock tvåkammaresystemets införande och återlemnande till kyrkan af 2/3 af de indragna godsen. Jämväl det till författningsrevisionens genomförande nödiga militäriska ryggstödet tycktes nu skola erhållas. I Februari invigde nämligen La Marck med konungens bifall Bouillé i Mirabeaus planer, och generalen lofvade sin medverkan. Vid samma tid öppnades för Mirabeau ett tillfälle att också kunna utöfva inflytande på förvaltningen. På nyåret 1791 skulle nämligen de nya förvaltningslagarna tillämpas inom parisdepartementet. Vid sidan af en La Rochefoucauld, Talleyrand, Sieyès och
Källa: Project Runeberg ·