Sida 306
3. Försök till författningsrevision
verkliga hopp. Genom antagandet trodde de sig också kunna lugna och vinna folket, så att detta för att undgå kongressens tvångsåtgärder skulle söka konungens bemedling och med glädje finna sig i konungadömets återupprättande, och för att ytterligare stärka det allmänna förtroendet inlät sig Marie-Antoinette i ett föga värdigt spel med Barnave och dennes vänner, hvilka efter resan från Varennes uppträdde såsom hofvets hemliga rådgifvare. I samråd med dessa skref hon nämligen (d. 29 och 30 Juli) till Mercy och kejsaren, att hon var nöjd både med förhållandena och de ledande personerna i Frankrike samt ej önskade utlandets inblandning, men dagarna därefter underrättade hon dem, att detta blott var förställning. Detta dubbla spel hämnade sig på det grymmaste. De officiella brefven låtsade sig kejsaren anse såsom allvarligt menade, och så snart Ludvig antagit författningen, förklarade han, att all anledning till utlandets inblandning i de franska angelägenheterna försvunnit, och erkände den nya författningen, hvarpå äfven de öfriga hofven af någon betydelse läto därvid bero, så att hela kongressfrågan till drottningens förtviflan blef tillsvidare bordlagd. Så tillintetgjordes de båda grundvalarne för konungaparets förhoppningar: kongressen och folkets förtroende. Hvad det gjorde för att vinna det senare tog Europa till förevändning för att inställa den förra, och tack vare emigranterna blef äfven försöket att vinna förtroende fruktlöst.
Den 13 September tog Ludvig det afgörande steget, i det han då till församlingen aflät en af hans nya rådgifvare uppsatt skrifvelse, hvari han förklarade, att sedan församlingen nu återstält ordningen och stadgat laga former för en framtida revision af författningen, hade han låtit sina betänkligheter mot denna fara. Den följande dagen infann han sig
Källa: Project Runeberg ·