Read Runeberg

Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799)

Originalsida 386
Originalsida 386
Originalsida 386
Originalsida 387
386–387

Sida 386

Noter till andra boken

inédite avec la Cour de Vienne af Michel. En rik, ehuru ofta oren källa är ock den radikala tidningen: Les révolutions de Paris. Efter Loustalots död (se ofvan s. 228) fortsatte förläggaren: Prudhomme, med biträde af andra literatörer dess utgifvande. År 1796—7 utgaf han, nu »omvänd», en Histoire générale et impartiale des erreurs, des fautes et des crimes commis pendant la révolution, hvilken, om den också ej kan tillerkännas obetingadt vitsord, dock eger stor betydelse på grund af det nära förhållande, hvari Prudhomme stått till revolutionens mest framstående personligheter. 1824—25 utgaf han ännu ett nytt större arbete om revolutionen: Histoire impartiale des révolutions de France. Vid citerandet af riksdagsbeslut har jag både i detta kapitel och den följande framställningen användt: Duvergier: Collection des lois.

II) (Hänvisning fr. s. 156.) Uppgifterna angående de särskilda ståndens antal är hos olika författare ganska växlande. Orsaken härtill torde vara följande: dels ankommo ej alla de deputerade på en gång, och i följd häraf hafva de på olika tider tryckta listorna (hvaraf Bibliothèque nationale har en betydlig samling) olika antal; dels gälde den för riket i allmänhet stadgade proportionen mellan stånden ej öfver alt (exempel finnas t. o. m. på orter, som endast sändt representanter för ett eller två stånd) och för dylika orter förete olika listor väsentliga olikheter. Den mest tillförlitliga förteckningen torde vara den, som meddelas i Archives parlementaires, och enligt denna har jag funnit presterna bestå af 302, adeln af 283 och det tredje ståndet af 608 medlemmar — således inalles 1 193, oberäknadt ombud för kolonierna, hvilka kommit utan kallelse och först sedan fingo plats i riksdagen. Härvid är emellertid att märka, att adeln i Bretagne, såsom nämdt, ej var representerad. Af de presterliga medlemmarne voro (enl. Arch. parl.) 52 biskopar och 78 andra kyrkliga funktionärer med högre rangställning än kyrkoherdar såsom recteurer, domherrar, abbéer, prieurer och generalvikarier. Alla de andra voro kyrkoherdar (curés). Äfven med afseende på juristernas antal i tredje ståndet äro uppgifterna motsägande. En af de tryckta listorna anger 353 såsom hommes de robe och af dessa 148 såsom advokater. Taine har åter för de förra: siffran 373. I Arch. parl. upptagas ej mindre än 241 såsom advokater, och att döma af de där förekommande titlarne skulle hela antalet hommes des robes hafva utgjort 412. Taine upptager blott en intendent (Malouet), men en af de tryckta listorna har 2. Endast undantagsvis hade adelsmän och prester här blifvit valda (t. ex. Mirabeau och Sieyès).

III) (Hänvisning fr. s. 158.) Ett hufvudverk öfver Mirabeau och hans slägt är: Mémoires biographiques, literaires et politiques de M., Paris 1834—35, utgifna af Lucas de Montigny. Denne, hvilken såsom barn upptogs af M. och antagligen var hans son,

Källa: Project Runeberg ·