Sida 387
Noter till andra boken
hyste för den mirabeauska slägten den mest rörande pietet. Med stora kostnader restaurerade han dess stamslott, hvaraf han blifvit egare, och åt sin välgörare sökte han genom det citerade arbetet uppresa en ännu mera storartad minnesvård. Tyvärr har dock just hans pietet gjort, att hans verk ej fullt består profvet: om han också ej lemnat oriktiga uppgifter, så har han dock med flit ofta ej sagt hela sanningen, och särskildt har härigenom Mirabeaus far kommit att framstå i en alt för ofördelaktig dager. Så t. ex. fördöljer Montigny hans hustrus fel samt äfven hvad som var den förnämsta orsaken till hans förföljelser mot sonen: dennes partitagande för modern under äktenskapsprocessen. En synnerligt samvetsgrann framställning af Mirabeaus ungdom och familjeförhållanden har emellertid nu lemnats af Loménie i hans stora arbete: Les Mirabeau (se ofvan s. 140) samt hans skizz: Mirabeau et son père à la veille de la rév., Paris 1874. Tyvärr afbröts författaren genom döden, innan han hann fram till M:s egentliga politiska bana. Bland dem, som behandlat denna, må nämnas Reynald: Mirabeau et la constituante, Paris 1872 och Decrue: Études sur les idées politiques de M. (i Revue historique 1883). Den förnämsta källan för M:s politiska historia äro de papper, som han på dödsbädden anförtrodde åt sin vän grefve de La Marck, för att denne med deras tillhjälp skulle inför efterverlden »hämnas hans ära». La Marck utförde ej själf uppdraget, men öfverlemnade offentliggörandet såväl af dessa papper som af en af honom själf författad berättelse öfver revolutionen med upplysande bref åt den franska diplomaten Bacourt och denna fullgjorde förtroendet, i det han 1851 — efter La Marcks död — utgaf Correspondance entre le comte de Mirabeau et le comte de La Marck. Härigenom åstadkoms omsider klarhet i M:s mycket omtalade, men dittills föga kända förbindelser med hofvet. Ett vigtigt arbete för Mirabeaus historia är ock hans medarbetare Dumonts Souvenirs (1832).
IV) (Hänvisning fr. s. 207.) Arbeten, som särskildt användts till detta kapitel äro: Pressensé: L’église et la révolution française, Paris 1864 och Alb. Duruy: L’instruction publique et la révolution, Paris 1882. Sorel har en förträfflig sammanfattning af alla de nyaste forskningarna rörande den kyrkliga schismen.
V) (Hänvisning fr. s. 227.) Under det de äldre franska historieskrifvarne af den radikala skolan, särskildt L. Blanc, gjorde Robespierre till sin hjälte, hafva de nyare sökt sin i Dantons visserligen mera tilltalande personlighet. Härvid har det för dem gält att rentvå hans minne från hufvudsakligen trenne beskyllningar: för ett osedligt lefnadssätt; att hafva tagit mutor, särskildt af hofvet — således ett dubbelt förräderi — samt för att hafva spelat en hufvudroll i septembermorden. De första mera betydande försöken i denna riktning gjordes af Villiaumé (Hist. de la rév.
Källa: Project Runeberg ·