Sida 388
Noter till andra boken
f. 1850) och Bougeart (Danton 1861). Med mera skicklighet och grundlighet har Robinet egnat sig åt uppgiften i Danton: Mémoire sur sa vie privée, Paris 1865 och Le procès des dantonistes, Paris 1879, och 1882 sökte han i Express och Revue occidentale vederlägga Bos, som i: Les advocats au conseil du roi, Paris 1880, återupplifvat anklagelsen för besticklighet. I den radikalt hållna tidskriften La révolution française, 1884, har vidare Dubost uppträdt med en »Ehrenrettung» särskildt angående Septembermorden, och sist har Aulard i sitt a. a. framstält Dantons bild i den ljusaste dager, hvarjämte han synes hafva för afsigt att göra honom till föremål för ett specialverk. Hvad angår frågan om bestickligheten synas följande fakta vara klara: Danton synes ursprungligen på sin syssla haft en skuld af minst 46,000 L., vid dess indragning 1791 erhöll han ett skadestånd af 71,000 och vid sin död efterlemnade han nationalgods, som han från 1791 inköpt i sin födelsebygd Arcis (Champagne) för 85,000 L. Frågan synes mig därför reducerad derhän: kunde han, upptagen som han var af agitationer, på lojalt sätt inbespara 60,000 under åren närmast före revolutionen och till 1794? Saken torde ej varit omöjlig under en tid, då försäljningen af kyrkogodsen och assignaternas fall öppnade så rika tillfällen till spekulation. Och om han varit oärlig, borde ej då hans förmögenhet varit större, när hans tillfällen till oärligt förvärf voro så stora? Det mest graverade vittnesmålet mot Danton i denna sak är Mirabeaus; den 10 Mars 1791 skref denne till La Marck: »Danton har i går emottagit 31,000 L.» Öfriga uppgifter om hans besticklighet eller oärlighet — ty äfven därför beskylles han — förekomma i memoarer, långt efteråt skrifna af »omvända» jakobiner, af fiender till eller offer för jakobinismen, och hafva därför mindre betydelse, oafsedt att de innehålla bevisliga oriktigheter. Så uppger Lafayette, att drottningen strax före den 10 Aug. 1792 gaf Danton 50,000 écus. Hvad som mycket bidragit till att göra honom själf misstänkt i detta hänseende är den cynism, med hvilken han under konventet öppet rekommenderade bestickningar såsom ett lämpligt medel att bereda jakobinismens seger. Under sin ministär använde han stora summor till hemliga revolutionära åtgärder. Med afseende på Septembermorden hafva ej, utom de yttranden som berättats efter Danton (se ofvan s. 374.) — och hvilka naturligtvis kunna betviflas, några positiva bevis på hans skuld kunnat framläggas, men ej häller synes det någon fullgod vederläggning af de sannolikhetsbevis för, att han åtminstone gett dem sitt moraliska stöd, hvilka grunda sig på hans allmänna förhållande under dessa dagar. — Danton var ej utsväfvande — detta synes bevisadt — och hans familj saknade ej alldeles tillgångar, men advokatsyrket synes ej hafva
Källa: Project Runeberg ·