Tillbaka Read Runeberg

Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799)

Originalsida 493
Originalsida 493
Originalsida 492
Originalsida 493
492–493

Sida 493

2. Skräckväldet

Den 8 Juni (20 Prairial) 1794 invigdes den nya kulten med en af David arrangerad fest, och då konventet visat Robespierre artigheten att vid denna tid välja honom till president, fick han spela hufvudrollen. Han talade till folket i Tuilerie-trädgården och antände »ateismens monster», som dolde en där uppstäld staty af visheten, och han anförde det stora festtåget, som därefter afgick till Marsfältet, för att bringa det högsta väsendet sin hyllning. Liksom samtliga konventsledamöterna var han härvid iförd plymacherad hatt och trefärgadt skärp — hittills ett utmärkelsetecken blott för konventsledamöter på beskickning — och bar i handen en bukett af blommor och ax, men genom sitt pudrade hår stack han af mot flertalet af sina kamrater, hvilka bortlagt detta den gamla regimens mode, och man anmärkte, att färgen på hans prydliga drägt var de franska konungarnes sorgfärg (violett). Detta ögonblick var utan tvifvel det stoltaste i hans lif, och hela hans uppträdande röjde, att han kände sig såsom folkets kalif, men öfvermodet beredde nu också hans fall.

Under festtåget sårades hans öron af ironiska yttranden af några konventsledamöter. Detta stärkte hans misstankar, att åtskilliga montagnarder, särskildt Dantons och Héberts öfverlefvande vänner, hvarken voro uppbygda af hans person eller hans religion, och så mognade till beslut en tanke, som han redan en tid hvälft, att äfven göra sig af med dessa kättare. Trogen sin lömska natur, sökte han emellertid härvid skjuta regeringsutskotten framför sig. Frågan blir då, huru långt han kunde räkna på dessa.

Efter Héraults afrättning bestod välfärdsutskottet blott af 11 personer. Af dessa egnade sig 5 åt förvaltningens detaljer: Carnot och Prieur de la Côte d’Or åt krigsväsendet till lands, Lindet och Prieur de la Marne åt landets och arméens proviantering och Jean-Bon-St. André åt sjöväsendet. Det var dessa, som genom sitt pligttrogna arbete åstadkommo, att Frankrike, trots anarkien, kunde fortsätta kampen mot Europa. För att få sköta sina departement måste de i frågor, som ej angingo dessa, rätta sig efter sina ämbetsbröder, och mängden af förvaltningsärenden gjorde det i själfva verket till en »fysisk omöjlighet» för hvarje medlem af utskottet att

Källa: Project Runeberg ·