Sida 100
X.
[Joec en timme derefter försiggick i motsatta ändan af byn ett litet uppträde, som skulle få vigtiga följder för sällskapet 'hos Cassini.
Skymningen inbröt, dimman upplöste sig i regn. Vid ett af de sista husen i byn stod en barbent gosse och stampade rasande i en vattenpuss. Han var klädd i en smutsig skjorta, fasthållen kring lifvet af ett blått skärp. För att hjelpa upp kostymen hade han smyckat sig med en stor kobjellra, hvilken hängde i en snodd om halsen och gaf ett skrällande ljud vid hvarje rö- relse. Gossen tjöt och utstötte några förtviflade klago-
rop, blandade med "ord, som ingen oinvigd kunde
förstå.
Nere på vägen kom en man ridande. Han höll stilla hos gossen och frågade hvad som fattades honom, Gossen stirrade på ryttaren, upphörde med sin gråt, men höll dock' före, att ännu ett par tjut voro af nö- 5 den, innan han anförtrodde frågaren, att de hade ta- ge git hans kyckling ifrån honom och att den skulle upp- ; ätas samma afton.
;Hvem har gjort det?« frågade ryttaren.
;De främmande karlarne med bössorna. Jag ville slå i -hjel dem, men mor sade: låt bli, ty annars
kommer Serafino efter oss.
