Sida 24
TI:
TY
Åg nder samtalet hade sällskapsdamen blifvit kallad
I bort af betjenten. Då hon kom till baka, gjorde hon flere gånger ett tecken åt Paola, hvarefter begge lemnade salen.
»Hvad vill ni mig då, Fleuron? Jag är trött och satt så godt, der inne.
»Ute i försalen väntar en främmande herre, som ber att få tala med herrskapet.s<
Men vi mottaga ingen i. dag, det vet ni ju, låt honom komma igen i morgon eller en annan dag.«
»Jag sade honom det, men: han lät ej afvisa sig, han ser så hygglig ut och tyckes hafva ett vigtigt ärende.«
Då får jag väl gå ut till honom. Ni är alltid så förståndig, kära Fleuron, och gjorde rätt i att kalla på mig. Det är inte värdt vi besvära pappa.«
De gingo och funno en gammal man, med ett vackert och tilltalande ansigte, klädd i en luggsliten
soutane, knäppt ned till fötterna och försedd med små
fina stoppningar vid hvarje knapphål. Han satt innan-
för dörren på en stol och reste sig med en djup och
vördnadsfull helsning, då Paola kom emot honom. »Jag ber så mycket om ursäkt sade han, »för
