Sida 79
IA.
RR
Nästa morgon lemnade Paola och hennes sällskap KN Guagno för att begifva sig upp till den lilla byn Soccia, der körvägen upphör och resan norrut endast kan fortsättas till häst. Ange-Marie utstötte några jublande tjut, då de lemnade badorten. Det var aftaladt, att han skulle rida i förväg för att an- skaffa hästar och mulåsnor i Soccia och derefter ge- nast draga vidare för att anmäla främlingarnes ankomst för Santandra. Ange viste i begynnelsen icke hvem Santandra var och hade ej heller någon föreställning om, hvar han skulle finna honom, men då Zevaco ho- tade att välja ett annat sändebud, föll det honom plöts- ligt in; att herdarne uppe i Articadalen kanske kunde athjelpa hans okunnighet derom, Han ville fråga sig för. Han var icke den man som uppgaf det ärende han åtagit sig att uträtta.
Då Paola åkte ut från Guagno, stod Carcopina och väntade nere vid bryggan; som för öfver Liamone- floden. : Hon stannade kusken, gjorde en djup hels- ning och räckte fröken Colonna en packe upp i vag- nen, hvarefter hon gick utan att säga något.
Packen var insvept i kastanjeblad. Under dessa låg en liten ost, hvars svartbruna färg utan tvifvel kom
