Sida 30
IV:
JE: en kolmörk och fallfärdig stentrappa, som i brist på ledstång var försedd med ett tjockt, smutsigt knutrep, kommo de upp till sjette våningen i gatan Fesch. Ingången var till hälften dold af en rad tomma packlårar; men man kunde leta sig fram med tillhjelp af några ljusstrålar, som från rummet trängde ut genom dörrspringorna. Paola stannade ett ögonblick rådlös, innan hon öppnade dörren. Hennes små fötter hade ilat så fort framåt, att jetten Baptiste knappt kunde följa henne öfver de rännilar och klipp- block, som göra gångbanorna i Ajaccios smågator så behagliga om dagen och så farliga i mörkret. Pater Simonis berättelse gestaltade sig på vägen i hennes upprörda fantasi till allt sorgligare bilder; hon höll så mycket af sin broder, de hade tillbringat sin barndom vid hvar andras sida. De båda hade varit oskiljaktiga. Med hennes fruktan förenade sig tanken på den sjuk- liga modern, för hvars framtida lycka sonen var ett nödvändigt vilkor. Allt tycktes gunga under henne.
Då hon kom in i rummet till Noél Bertin, såg hon en svarthårig, skäggig man träda emot sig, med mörk- brun hudfärg, krökt näsa, djupt liggande, genomträn- gande ögon, något storslaget i alla drag, som gaf
