Sida 98
X
af en qvinna och en äldre man.
i handen, följd Gensdarmerna tycktes hafva försvunnit, men Cassini kände dem bättre, han gick och skelade omkring sig, höll upp. lyktan, då han kom förbi de kringspridda klippstyckena, och lät dess klara ljus falla öfver sina främmande. Derpå vände han till baka och visade sig ännu ett par gånger på samma sätt. Han tycktes fullkomligt ha uppfattat brigadierens befallning.
Natten var mörk och mulen, då och då kastade månen étt svagt sken ned öfver huset, såsom en kokett dam bakom en gardin; ej flera kommo ut, men bakom några af de små klippstycken och stenar, som om- gåfvo huset, kunde åskådarne från Costas fönster skymta några män, som sorgfälligt höllo sig gömda för gran- narne, och hvilkas karabiner pekade upp mot fönstren och altandörfren hos Cassini. En hund skälde, en åsna gaf sig till att skria nere i dalen, derpå blef åter allt lugnt, och nattens frid tycktes hvila öfver trakten. Denna stillhet afbröts plötsligen af två skott, som föllo inne från klippsidan, mot hvilken Cassinis hus stödde sig, två andra följde efter, åter andra och ett jublande skrik der uppe bakom de mörka fönstren svarade på ett stönande, hvilket tillkännagaf att en af gensdar- merna blifvit träffad nere bak stenarne.
Brigadieren begagnade ett ögonblicks tystnad till att höja sin röst och ropa: »Gifven eri godo, i annat fall blifven I skjutna hvar enda en.«
Ingen svarade.
Källa: Project Runeberg ·