Sida 100
X
ända FANSEN I stad YTA ömse rr Poste TN se a ae los i w VN 4 jag Jä EN I RE Lå Zz ; IV TOO
»Jag är Forcioli«, sade han, »och vill helst falla för något af min egen bys barn; brigadieren lofvar ju att låta de andra här inne gå bort i frid. Cassini är utan skuld, ty vi tvingade honom att göra gille för oss, och vi hemtade också flickorna hit opp med väld. — De gå alle sammans fria, inte sant?«
»De gå fria«, svarade brigadieren.
»Då kan du taga mig, om du vill, Simon Ternani, men sigta bra och låt mig inte pinas för länge.«
Det var förunderligt gripande att se banditen stå uppe på altanen belyst af det dallrande månskenet och underhandlande med gensdarmerna så lugnt och frimodigt som om deras samtal gält den likgiltigaste sak i verlden. Bössan hade han stält upp mot mu- ren, medan han stödde sig med båda händerna mot räcket och böjde sig framåt för att blifva hörd af alla. En arm inifrån sträcktes ut för att draga honom till baka, men i det samma föll gensdarmens skott. Ban- | diten föll på knä, fäktade med armarne i luften och rycktes in genom altandörren.
é Han låg några ögonblick utsträckt på golfvet, dö- 2 dens blekhet bredde sig öfver hans drag. Han lyfte 2 på hufvudet och såg sig ikring: »korset, korset«, hvi- NE skade han, »ännu är det mitt«e.
| En af karlarne gick bort till honom och tog fram ett krucifix ur hans bröstficka. Det var detsamma,
som Pater Josef gifvit Forcioli i klosterkyrkan. »Gå till presten«, mumlade banditen, »och säg honom, att
Källa: Project Runeberg ·