Sida 169
XVI
&
te ann br
"169 ;
utanför klostrets port. Han såg trött och medtagen ut, hade gjort en lång resa och begärde att få tala med superiören. Man svarade honom, att denne för ögonblicket befann sig i Marseille, men pater Josef var hemma och skulle genast infinna sig hos den främ- mande. Derefter bjöd brodern honom in i »samtals- rummet« och band hans mulåsna vid en ring i muren.
Pater Josef är en ålderstigen, liten man, hjulbent, krokig, med skallig hjessa och ett tunnt krithvitt hår omkring tinningarne. Hans grå ögon äro oskyldiga och tillitsfulla som ett barns. Aldrig har ett ansigts- uttryck visat större fromhet, större ödmjukhet eller större försakelse än hans. Åsynen af honom väcker tillit, man får liksom en känsla af att vara i godt säll- skap, när han är närvarande. Han har säkerligen blott sällan sysselsatt sig med någon stor eller sjelf- ständig tanke, lifvet och verlden hafva förblifvit främ- mande för honom, men han tror fast och orubbligt på det goda, på allt hvad de lärde honom i semina- riet, han är lycklig - och nöjd i sin tro, och det milda anletet ler och strålar af gläjde, när han varit i stånd att hjelpa och gagna andra.
Medan han ännu var tjenande broder, gick han en vinterdag in till superiören och sade:
Jag har begått en stor förseelse och slagit sön- der en tallrik.«
Superiören tog på sig en barsk min och svarade: »Om det sker en gång till, skall du till straff lägga
Källa: Project Runeberg ·