Sida 195
XVII
ste öar ENE
> å - JE 5 aN 0 Bi ra 1 Än J Ha Få ä YA F SR ! Er 377 FÅR dy
195
mellan oss, min fader. Jag reser bort från Corsica och kommer aldrig mer åter.«
»Du reser bort, lemnar mig, som sålt hus och hem för din skull, suttit och vakat här uppe öfver dig. Det vill du, Niolino?«
»Du tvingar mig ju dertill. Blir det ingen fred för de stackarne der nere, vill jag åtminstone inte vara vittne till hvad som sker.«
»Om det tillåtes mig att komma med ett litet ord«, inföll Ange-Marig, »så vänta visst Tartarolis på att herr doktorn skall komma. De gå och Prata om att vi äro rädda för dem, efter som vi ta deras folk in på gården och kurera dem, som det förlidet hände med Zeno.«
»Håll din mun, ditt nöt! och packa dig undank ropade Santandra, »du har intet att säga här. Hvad säger du om det, Zevaco? — Vi äro rädda för dem, vil — de skratta åt oss, och din bror vill sluta fred med: dem eller resa ifrån migk
»Jag tror Niolino har rätt. Om du tvingar ho- nom att resa, följer jag med.
»Du! du» ropade den gamle mannen med en röst, hvari smärta och förtviflan tydligt funno uttryck. I dragen båda två bort, mina söner lemna mig, jag skall vara en barnlös fader.«
”Zevaco lade sin hand på hans axel, han kände sig gripen af det försagda och villrådiga uttryck, som
fadern icke längre var i stånd att beherska. ji i
Källa: Project Runeberg ·