Sida 220
XIX
” knäppte i hop händerna eller slog ut med dem, Man skulle kunnat tro, att han hade största andelen i det som här afhandlades.
Alberto hade icke följt med sin fader upp på klippan. Han tog plats litet lägre och satt och lyss- nade med stor uppmärksamhet.
Ungefär en half timme varade detta samtal, der- efter steg Santandra upp, helsade lugnt och kallt, som då han kom, och gick ned för klippan. Ange-Marie lunkade efter honom med bössan och hunden, Tar-
taroli talade ännu några ord med presten, derefter lemnade äfven han stället jemte sin son och gick ned till den döda byn, följd af svärmen, som hade hemma der.
»I Guds och Sancta Marias namn! få vi nu fred:«
frågade en gammal qvinna Santandra, då han skred
genom mängden. »Det få vi se«, svarade han barskt. »På söndag
gå vi till sammans i kyrkan; då är det min sons hög- tidsfest, Niolino är en fri man, och jag skall icke vara
den som lägger sten i vägen för er. Hvad de andra
hitta på, får bli deras ensak.« >Få vi lof att hemta vatten från fontänerna?« frå-
gade en annan, »vi ha så långt till floden.« När vi få fred, öppna vi fontänerna, inte förr«, svarade han och gick vidare. En stund derefter låg slätten öde och öfvergifven. Allt hade försiggått fredligt, men likväl hvilade någon-
Källa: Project Runeberg ·