Sida 62
VIII
Ange-Marie kom med det samma sprängande fram
till vagnen. »Hörde ni? Campana a Mortorio! 7") — Hvem kan det vara? — Här har visst händt en olycka! Då jag red hemifrån, hade vi inga sjuka.»
Han väntade icke på svar, utan stannade en förbi-
gående och gaf sig i samspråk med honom. Då han
återkom till vagnen, förrådde hans åsyn någon bestört- ning.
»Det är för Padovani man ringer, de funno honom = - i morse uppe på berget — med genomskjutet hufvud. — Stackars man! Jag sade det nog; jag kan alltid | känna på mig hvad som skall ske. Han hade många fiender. Der var något på tok mellan honom och banditen Forcioli. Padovanis tecken kom att stå på tre af Forciolis får, då de märkte dem sista hösten.»
»Akta din tunga, Ange-Marie«, sade Zevaco.
»Den heliga jungfrun bevare mig, hvad vet jag? Men folk tyckte icke om Padovani. Er herr broder tyckte inte heller riktigt om honom.«
Inte ett ord om min bror«, yttrade ZeFaco häf- tigt, »han har bestämdt inte gjort dig till sin för-
I
trogne.«
»Jag säger ingenting. Padovani varen styf man — der är nu också den andra historien med källan, ja, den känner herr Zevaco visst.«
»Jag känner ingen historia om källan och bryr
mig ej heller om att höra den.>
=) ”Dödsklockan”.
Källa: Project Runeberg ·