Sida 64
VIII
kardade ull, då jag kom för att tala för min sak. ”Lät
dem få den smula vatten de behöfva', bad hon, "det är fattigt men aktningsvärdt och sträfsamt folk, de båda, högst aktningsvärda, i synnerhet Ange-Marie! Padovani teg, han kastade endast en blick bort till henne. — Då förstod hon honom och sade icke mera. — Den der historien med vattnet tyckte nu folk inte heller om; den hade skaffat honom flere ovänner än han hade förut. — Den heliga jungfrun vare hans själ nådig! Skjuten genom hufvudet!»
sOch det för en tår vatten från en källa; mum- lade: Zevaco.
»Ja, herr Zevaco kan visst inte förstå det; han sitter hemma och läser i sina böcker; han skulle blott veta, hvad ett sådant litet vattenlopp betyder för fat- tiga menniskor i denna trakt — intet vatten då solen skiner het, inga ärter, inga tomater, inga rofvor. Mån- gen man i bergen har gripit till bössan för en källas skull.« —
Sedan Paola anspråkslöst utsökt det allra bästa rummet i herberget åt sig och gjort en orimlig mängd fordringar, hvilka det icke var möjligt att uppfylla, gälde hennes första utflykt badbyggnaden, hvartill man såg henne vandra ned vid sin sällskapsdams sida, följd på tre stegs afstånd af Baptiste, som bar på något af det hon kallade för sina nödvändighetsartiklar.
Dödsklockorna ringde allt jemt. Inne bland ber- gen på den andra sidan floden svarade ett svagt eko.
Källa: Project Runeberg ·