Sida 111
3. Galvaniska staplar. Accumulatorer. Termoelektriska staplar
ELEMENT MED EN VÄTSKA OCH MED KOL.
111
FIG. 66.
stycke af något föga ledande ämne, såsom trä. Det är förenadt med någon svårighet att åstadkomma en god kontakt mellan kolet och pol tråden, som upptager strömmen. Bäst är att gal-vanoplastiskt utfälla på kolets öfre del ett lager af koppar, vid hvilket sedermera poltråden fastlödes. Äfven fästes ett stycke koppar genom skrufning eller nitning vid kolet för att därvid kunna fastlöda nämnda tråd. Man kan ock för samma ändamål fastgjuta ett stycke zink vid kolets öfre del. Por att för hindra vätskan att uppsugas till öfversta delen af kolet, där den skulle angripa kopparen, kan man indränka denna del af kolet med smält paraffin.
I stället för att använda syre-haltigt vatten till kol-zinkstapeln, kan man göra bruk af koksaltlösning för samma ändamål; det är då icke nödvändigt att amalgamera zinken. I Schweiz gör man vidsträckt bruk af dylika staplar för järnvägarnes behof. Man begagnar äfven ganska ofta kol-zinkstaplar med kromsyrelösning. Denna kan beredas på följande sätt: 500 gram surt kromsyradt kali (kaliumbikromat) lägges i ett glaseradt lerkärl och därtill sättes l liter vatten samt, långsamt och under ständig omröring, l liter koncentrerad svafvelsyra. Sedan
saltet blifvit upplöst, häller man i lösningen ytterligare 4 liter vatten, och alltsammans omröres väl. För att erhålla ännu starkare effekt kan man använda en något annorlunda sammansatt, af Bunsen angifven lösning. En liter af denna erhålles af 92 gram pulveriseradt surt kromsyradt kali, hvilket väl blandas med 93,5 kbcm. koncentrerad svafvelsyra, och till blandningen sättes under ständig omröring 900 gram vatten.
Man har äfven vid flera tillfällen gjort bruk af s. k. alun-element, vid hvilka ingå oamalgamerad zink, kol och en mättad alunlösning. Dessa polariseras visserligen tämligen snart, men depolariseras åter, så snart strömmen afbrytes, hvarför de ganska länge äro användbara, om stapeln icke allt för ofta är i verksamhet.
En särskild klass af de staplar, vid hvilka blott en vätska användes, utgöres af de s. k. doppbatterierna. Dessa utmärka sig därigenom, att zinken och kolet och i synnerhet den förra kunna lätt nedsänkas i vätskan, när stapeln skall bringas i verksamhet och äfven hastigt upplyftas ur henne, när strömmen
Källa: Project Runeberg ·