Sida 351
6. Vexelström-maskiner och transformatorer
GAULARD OCH GIBBS M. FLIS TRANSFORMATORER. 351
induktionsapparater uti flera olika former vunnit användande vid antändning af sprängskott, af lysgas och explosiva gasblandningar, vid registreringsapparater, inom telefonien o. s. v. Man förfärdigar induktionsapparater af de mest olika dimensioner. Sålunda begagnas i vissa fall induktionsapparater af blott några få centimeters längd och ännu mindre diameter, under det att å andra sidan exempel finnas på mycket stora dylika apparater, t. o. m. mer än två m. långa. Så t. ex. fann& vid elektricitetsutställningen i Paris år 1881 en sådan af Spottis-woode konstruerad apparat, med hvilken gnistor af mer än en meters längd kunde erhållas.
195. Gfaulard och Gibbs m. fl:s transformatorer»
- Redan på 1870-talet gjordes åtskilliga försök att tillgodogöra principen för induktionsapparater vid anläggningar för elektrisk belysning. Sålunda föreslog Jdblochkoff att använda sådana apparater i samband med de af honom uppfunna båglamporna. Men det var först för tio år sedan några allvarliga försök gjordes med konstruktionen af transformatorer till elektriska belysningsanläggningar. Marcel Deprez och Car-pentier uttalade först principen för elektricitetens fördelning genom transformatorer, hvilket skulle ske på det sätt, att vid centralstationen vexelström-maskiner alstrade strömmar af låg-potential, hvilka genom induktionsapparater förvandlades till högre potential och mindre intensitet, så att de kunde genom en smal ledningstråd föras på stort afstånd för att ånyo transformeras till hög potential, att blifva passande för lampor och motorer. I praktiken blefvo dessa förslag först utförda af Gaulard och Gibbs, hvilka till en början anbragte transformatorerna i följd efter hvarandra, men sedermera i derivation efter Kennedys förslag. De använde först transformatorer af samma slag som RuhmkorfFs induktionsapparat, men öfvergingo snart till en helt annan typ.
De första transformatorer i stor skala anordnades af Gaulard och Gibbs vid utställningen i Turin år 1884 och utgjorde hästskoformiga tunna kopparskifvor, som lades öfver hvarandra^ isolerade genom mellanlagda lika formade blad; vid midten var ett ebonitrör insatt, uppfyllande den nära cirkelformiga öppningen, och i röret en kärna af järntråd. Ändarna af skifvorna voro förenade på så sätt, att det hela bildade två spiraler, motsvarande de primära och sekundära ledningarna i en induktionsapparat och där hvarje skifva utgjorde ett hvarf. Sedermera efter andra konstruktörers exempel införde äfven Gaulard och Gibbs en sluten magnetisk ledning, så att transformatorn bildades af två pelare med kopparskifvor kring en U-formig kärna af järntråd, upptill försedd med en brygga af järntråd.
Källa: Project Runeberg ·